Varför är vi här?

När jag var i 9-10 årsåldern anade jag att det var något skumt med att jag upplevde mig själv som en avgränsad enhet. Det stämde inte. Där gick jag omkring och tittade på vägen, träden, husen... Bara jag liksom. Ensam. Det kändes som en dröm, och inte en levande, verklig dröm direkt. Mest lite vardagsgrå, eller brun kanske. Rentav halvdöd. Kanske förstärkte vägens slask och himlens mörker bilden, men jag vet hur jag kände.

I tjugoårsåldern kom det en tanke till mig (förmodligen Den Helige Ande som pratade med mig): "Livet är en dröm. Du sover." Jag häpnade över tanken, den skänkte glädje och nyfikenhet, även om den kom i skymundan eftersom jag hade fullt upp med livet som student i Uppsala, en dröm som just då var mycket verklig för mig.

När jag i trettioårsåldern började läsa Gary R Renards första bok och En kurs i mirakler fick jag det hela förklarat för mig: visst är hela vårt universum en dröm, och vi kan välja att vakna nu om vi vill. Jag kände igen orden som sanna. Mitt liv började ändrade riktning, för nu ville jag helhjärtat gå den här vägen.

Boken "Utopia" (2017), börjar med att visa separationen och förklara varför vi är här. Den var inte lätt att skriva, men jag gjorde mitt bästa. Mycket är inspirerat av det jag läst i och om Kursen.

Så - varför är vi här?
Ja, egentligen är vi faktiskt inte här, men vi tror att vi är det.
Vi tror också att vi är en kropp, men inte heller det är sant.
Vi är egentligen kvar Hemma hos vår skapare, och ser det som "sker" - genom sinnet.
Ja, det känns verkligt och äkta, men är mer som en film. Kanske som filmerna kommer att vara i framtiden, där du själv "deltar" och verkar ha en roll, medan du faktiskt bara sitter och iakttar alltihop.

"Jorden är egots tanke projicerad utåt. Egot är ingenting mer än ett illusoriskt försök att övertyga oss om att vi är kroppar och att vi är separerade från våra bröder och systrar och vad som är ännu viktigare, separerade från Gud. Vi är inte här för att förneka att vi har en kropp. Anledningen till att vi är här är för att förneka syftet egot har givit kroppen." Gene Skaggs, Jr

Vi är i enhet med allt och alla, och det är genom förlåtelsen vi en dag åter kommer att uppleva det. Vi har då nått det enda verkliga, eller den "verkliga världen" som Kursen säger.

Bibeln pratar om Syndafallet, Kursen kallar det för "det lilla hacket i tiden". Det här var den tidpunkt när vi började tro på något annat, något bortom Guds rike och vår enhet. Med den tanken verkade vi projiceras ut från Himlen. Ett sinne skapades, splittrades och ett helt universum präglat av separation skapades. Eftersom vi tror att det här hände på riktigt fick vi genast ett svar:
Helige Ande, som verkar som Guds röst, hjälper oss tillbaka till Gud.