Jag söker något i Kursen att kontemplera över innan jag somnar.
Rädslan har varit närvarande som en vag oro till och från idag. Tanken säger att jag är trött på de störande känslorna. Jag vill bara vakna helt och hållet som medvetenhet!
Egot säger att vägen är lång och svår.
Den Helige Ande säger att jag är vaken nu.
Vem jag väljer att lyssna på avgör hur jag kommer att må.
I Kursen finner jag: "Var alltså inte rädd för att se på rädslan, för den kan inte ses."
Numera gör jag sådant jag är orolig för. Som att vara ensam med fyra barn. Mycket och ofta.
När jag går rakt in i det jag är rädd för finner jag - mig själv.
Nu på kvällen märkte jag hur sann jag var. Gränssättningen var en annan, mera rak, och från hjärtat. Jag blev imponerad av mig själv. Det slog mig hur jag tidigare, på vissa områden, daltat med mina barn. Varför? För att jag inte vågade möta rädslan!
Jag har tagit ansvar för barnen där de kan ta ansvar själva. Det här hade jag kanske inte sett om vi varit två föräldrar hemma. Tuff kväll och huvudvärk, men TACK!
"All makt är av Gud.
Det som inte är av Honom har ingen makt att göra någonting."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar