Väl hemma bläddrade jag i Kursen, försökte läsa, men det var alldeles för svårt. Jag minns att jag kände mig besviken. Varför skulle jag prompt ha den här tegelstenen med mig hem när jag inte kunde begripa mig på den?
Ett par år senare: 2006 - 2007 gick jag igenom det som skulle bli en av mina allra största förlåtelselektioner i det här livet. Det var mycket svårt, och egot levde ut sin panik och galenskap genom mig. På en kurs blev jag tipsad om den nya boken "Bortom universum" av Gary R Renard, och jag visste att jag måste ha tag i den boken.
Jag läste, läste, läste - och hela mitt liv förändrades. Gary skriver förstås om En kurs i mirakler och förklarar den på ett sätt så att jag förstod. Den är lätt att läsa, lätt att ta till sig och den liknar inte någon av alla de självhjälpsböcker jag läst tidigare. Bortom universum kan mycket riktigt läsas som introduktion till Kursen. När jag hade läst färdigt Bortom universum kunde jag börja ge mig på Kursen, och förlåtelsen, soningen.
Jag fick för första gången se och känna (åtminstone i detta liv) att inget, inget, inget i den här världen har någon verklig mening. Det jag sökte i världen skulle aldrig ge mig tillfredsställelse, annat än flyktigt. Det här visste jag ju redan någonstans, men nu landade det i mig. I några dagar efter att ha läst Bortom universum gick jag omkring i en värld som tycktes ha dött framför mina ögon. Allt var fullständigt grått. Den verkliga världen går inte att uppleva med vår begränsade varseblivning. Hemma - den "plats" som jag aldrig lämnat fanns kvar, men nu kunde jag inte uppleva den, eftersom jag sov och drömde en dröm om separation. Men jag visste att den fanns.
Jag hade sökt den sanna kärleken i världen, och jag hade hittat min man, men allt hade bara gått "fel" och egot skrek åt mig att det aldrig skulle gå att laga. Det var åt helvete rent ut sagt. Men jag ville laga felen, något annat stod jag inte ut med. Jag hade kommit i kontakt med något som kändes som evig kärlek. Jag anade den tidlösa känslan av att vara kärlek och att alltid ha älskat. Under allt elände visste jag att Kärleken fanns kvar.
En kurs i mirakler hjälpte mig att stanna kvar hos min man trots vår hemska start. (Självklart var det inget som gått fel, utan allt var precis som det skulle enligt manus!)
Bortom universum fick mig att släppa alla mål. Det var inte därför jag var här, för att handla det jag ville ha, som om Jorden vore en butik. Jag skulle hitta vägen ut, vägen Hem. Det här betyder ju inte att man slutar leva i världen som en vanlig person, med familj, jobb och allt som ingår.
“If you remember you’re not a body, then you can step back and see that what you desire is valueless.” (Bortom Universum)
Parallellt med att En kurs i mirakler kom in i mitt liv testade jag det mesta för att bli fri det inre och yttre tumult som ständigt tycktes komma i vägen för mig. Jag tänker inte gå in på alla dessa metoder här. Vissa har stannat med mig, vissa har jag lämnat bakom mig.
I perioder har Kursen fått vila, men då kommer det inre tumultet tillbaka med ny kraft. Det som hjälper mig är att läsa högt ur den stora blå boken, traggla förlåtelsen. Läsa, läsa, läsa, jobba med arbetsboken som ingår i verket. Detta i kombination med att vila som medvetenhet är det som får mig att ta stora kliv framåt, och jag älskar det!
Syftet med denna blogg är att hålla mig kvar på banan. Skrivandet får mig att fortsätta på den väg jag vill gå. Jag tänker inte gå tillbaka till att leva som om illusionen är verklig igen, att köpa den rakt av, och försöka förbättra drömmen genom att byta ut drömbilder. Jag vill ju inte det - jag vill vakna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar