Mirakelsamtal

Det finns inte några gränser mellan terapeut och klient, lärare eller elev. Vi flyter ihop, är en och samma. Det är när vi möts i närvaro, som miraklet sker. Fysiska problem upphör, emotionella svårigheter slutar vara ett problem. Vi landar båda två i det härliga lugn som infaller när vi möts i medvetenhet. Om ni ser mig ute med barnvagn, prata med stora hörlurar på huvudet, gestikulerandes i luften, så är det ett sådant möte som pågår. Jag älskar dessa samtal.

För några år sen väcktes irritation i mig när en klient påstod att det hände saker även hos mig när vi pratade. "Vadå!?", skrek egot. "Det är faktiskt jag som är terapeuten! Hur kan hon påstå något sånt! Snacka om högmod!" Högmod, ja. Som låg hos mig. För jag var minsann en urduktig terapeut som hjälpte mina klienter med svåra saker. Så det så. Egot identifierade sig med den här gåvan, den här speciellheten, och så kom den här kvinnan och påstod att hon hjälpte mig. Jag ler nu när jag tänker på detta. För hon hade så rätt. Varje gång vi pratar så händer det saker med oss båda. Något större ingriper när vi kommer samman.

Jag har min verktygslåda med samtalstekniker från hypnosyntesutbildningen. Den är bra att ha, och fin att ta till när det behövs, men jag har märkt att det numera ofta räcker med att vila medvetet och att lyssna på personen jag talar med för att det ska hända saker. Jag följer min intuition vad jag ska säga. Dömande existerar inte. Genom att hålla space, vara utrymmet, kring de upplevda svårigheterna kan miraklet ske. Miraklet gör egentligen ingenting, ingenting annat än att göra ogjort. Det tar bort slöjorna så vi kan se sanningen. Vi har aldrig lämnat Källan, Gud.

Ofta kommer människor till mig med "problem" jag känner igen från mitt eget liv. Fysiskt och emotionellt lidande har försvunnit också hos mig när personen jag talar med möter känslor kring samma sak.

Vi drömmer. Faktum är att många av dagens fysiker berättar om att vårt universum måste vara en illusion, det är inte möjligt att det finns på riktigt. Drömmens form varierar, men innehållet är alltid detsamma: separation. Vi behöver bara varsamt bli väckta ur drömmen, och när vi blivit det minns vi.


Fysiker kan också visa att vi inte på något sätt är åtskilda från varandra. Vi har en upplevelse av det, för sinnet upplever separation. Men det räcker att vila i medvetenhet för att upptäcka att vi alla är ett. Därför: det jag ser hos någon annan är mitt. Andras rop efter kärlek är mitt.

När jag vilar som medvetenhet i samtal med andra besvarar jag samtidigt mitt eget rop efter kärlek.