"När jag är klar med allt på listan, då..." Men det kommer bara nya saker på att-göra-listan. När julen kommer, eller semestern så rasar vi ihop i en hög i soffan eller solstolen. Magsjuka eller influensa. Eller så stannar vi upp först när vi är fullständigt utmattade, ibland så illa att vi glömt våra barns personnummer eller inte orkar lyfta armen för att ringa till doktorn.
Vi jagar efter saker för att vi tror att de ska ge oss avslappning, frid eller lugn när vi får dem. När jag har mitt drömhus, min sportbil, min ljudanläggning, min perfekta sko-garderob, då!
Hur hittar vi friheten och lugnet i detta? För lugnet verkar ju hela tiden vara på ett annat ställe än där jag befinner mig? Hur mycket jag än springer så kommer jag aldrig dit, jag puttar bara iväg lugnet, jagar efter moroten som hänger på ett snöre framför mig, men jag kommer inte närmare alls.
Egot vill inte att du ska finna frid. Egot vill inte att du ska hitta sanningen, egot vill bara jaga.
Men om vi bestämmer oss för att vila som medvetenhet med alla tankar egot föreslår infinner sig lugnet. Även om det känns svårt i början, och det bara går att stanna kvar i lugnet ett par sekunder - upprepa, igen och igen och igen, fortsätt! Det går det lättare med tiden. Jag tänker inte ge upp!
Idag är en dag med för lite sömn i kroppen igen. Bra dag (som alla dagar!) att vila medvetet. Sjukt barn hemma och bebis i selen på magen. (Nu sover dock båda.) Disk och damm i hörnen. Men jag blir bara stressad om jag ska tänka på allt jag "borde" göra. Vilar jag i medvetenhet så är jag bara. Och då ser jag barnen. De slipper möta en förälder vars ögon går som ping-pong-bollar i skallen. Så som många pedagoger ser ut på de kommunala förskolorna, som är så stressade att man riktigt kan se trasslet i huvudet. Jag säger det med kärlek. Har själv varit där...
Vad är det jag ska hinna, och varför är det så viktigt? Saker blir gjorda i sin takt, och jag kan ju passa på att leva när jag gör det. Livet är nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar