Hur gör jag? Lämnar kroppen och drar iväg upp i det blå? Nej, det är snarare så att jag flyttar hela min uppmärksamhet in i kroppen. Min gamla yogalärares ord brukar komma till mig: "bli medveten om hela din kropp." Och så är jag där, i kroppen, där det stilla lugnet bor, och jag bara känner det, är med det. När tankarna kommer tillbaka så kan jag välja om jag vill följa med dem eller om jag bara låter tankarna få bada tillsammans med mig i medvetenheten. Om jag fortsätter att vara medveten om medvetenheten så blir det väldigt tyst på tankar.
När jag är ensam hemma med vår yngsta son, som ännu inte pratar, eller när han sover så passar jag på att vila i medvetenhet så ofta jag kommer åt. Det är lite större utmaning, än så länge, att vila när hela familjen på sex personer är hemma, med allt som ska tas om hand. Men det går! Allt kan bli en vana om man bestämmer sig för det!
Av sig själv har kroppen börjat vilja andas litet annorlunda då och då. Tar långa djupa andetag. Det är skönt. Känns välgörande.
Förr om åren ville jag inte vara så mycket i kroppen. Jag hade till och med problem med det. När jag först började läsa Eckhart Tolle, som föreslog att jag skulle gå in i kroppen, blev jag riktigt förbannad och slutade läsa boken! Nu vet jag att det var egot som var rädd för att jag skulle gå in där, för tänk om jag började känna allt som fanns där, och började hitta Mig Själv!
Jag vet inte om du är som jag. Jag har haft svår hemlängtan. När jag började söka... Så sökte jag utåt. Och ju mer jag sökte desto vilsnare tycktes jag bli, och ju mer hemlängtan fick jag. Jag visste att det fanns en "plats" som var Hemma, och det var dit jag skulle! Det var en mycket svår längtan, och jag grät för att jag ville hem så mycket. Jag ville inte vara där jag var.
Nu idag förstår jag varför jag längtade hem. Jag var utanför mig själv. När du längtar hem - vill du ut, eller vill du in? Det är inåt vi behöver gå, acceptera att vi är där vi är just nu. Att känna hemlängtan är ett tecken på att vi är (vill vara) någon annanstans. Vi är ju redan hemma. Den skatt du söker finns i ditt eget hjärta.
Vägen Hem går inåt.
Att vila medvetet gör det lättare att acceptera att kroppen är där den är just nu.
Kroppen kan slappna av och frigöra det som behövs för att komma Hem.
Hem för mig är att vila fullständigt i villkorslös kärlek och permanent vara fri från rädsla.
Det är dit jag ska och jag ber medvetenheten om hjälp. Befria mig från rädslan. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar