"Att ge och att få är i sanning ett. Jag kommer att få det jag nu ger."
(Ekim, lektion 108)
Vad vill jag ha? Jag vill känna mig lugn och lycklig. Alltså säger jag:
"Jag erbjuder alla lugn."
"Jag erbjuder alla lycka."
Det räcker inte att läsa om det, det gäller att göra det, som med allt i Kursen
Jag blundar, vänder mig inåt och ser andra människor ta emot (vissa personers ansikten dyker upp inom mig, men intentionen är att ge till alla). Det räcker också att föreställa sig en person, som får representera dem alla.
Jag säger:
"Jag erbjuder alla trygghet."
"Jag erbjuder alla lycksalighet."
"Jag erbjuder alla frid."
"Jag erbjuder alla överflöd."
Efter varje mening pausar jag några sekunder och känner den förändring som sker inom mig när jag själv tar emot precis det jag erbjuder till andra.
Behöver jag säga att det här är långt mer behagligt än att döma andra människor?
Att döma andra är förstås att döma sig själv, och samtidigt benhårt hålla kvar den omedvetna - dock inbillade - skulden. Att döma gör mig mycket trött. Det finns nog inget tyngre och mer utmattande att ständigt döma sig själv och andra.
När jag är ofrivilligt vaken på natten är det här en fantastisk sysselsättning, och ger en skön känsla av att bli inbäddad i något mjukt, varmt och omslutande... Zzzzzz..... God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar