"Jag kan inte sova", viskar barnet.
"Det gör inget", viskar jag tillbaka, smeker den lena kinden, och fortsätter med en skämtsam ton: "Du kanske ska försöka hålla dig vaken, så mycket du bara kan!?" Detta har vi nämligen provat förr och då har barnet somnat nästan genast. När vi slutar göra motstånd, och istället tillåter det som känns eller upplevs få vara där, precis som det är, så infaller bara ett stort lugn. Ett lugn som är tryggt att somna i.
Ofta behövs en energisortering. Barnet kan bära på andras problem, som kan störa vid sänggåendet. Vi brukar göra det tillsammans ibland:
"Jag drar tillbaka det som är mitt." Vi andas in. (Med intentionen att hämta tillbaka)
"Andra får ha sitt." Andas ut. (Med intentionen skicka tillbaka)
Det blir bättre ett tag med sömnen. Men barnet börjar prata om en "jobbig känsla" som kommer vid sänggåendet. Denna känsla är där även på natten när barnet vaknar.
Vi pratar om känslor. Jag frågar barnet om känslor är något man ska undvika. Barnet tycker det, "om det är en jobbig känsla".
"Okej, men om vi tar bort alla tankar om känslan, vad händer då?"
Barnet gråter och pekar på bröstet, berättar att där sitter det som en klump.
"Du kan ju bara känna känslan precis som den är: en kraft i kroppen? Om du vill kan du ju bestämma dig för att du är superhjälte som tänker bli expert på känslor!?"
Barnet skiner upp i hela ansiktet.
Det går några nätter. Ibland är det svårt att somna, men ofta går det lätt. Barnet sover mycket bättre och gråter nästan aldrig, berättar att det hjälpte att bestämma sig för att vara superhjälte.
"Det hjälpte det som du sa, mamma! Och nu har jag bestämt mig för att den där känslan är min bästa vän, jag kramar om den, och låter den vara med mig och titta på film." ("Film" är fantasier/drömmar barnet brukar ägna sig åt.)
Ibland får vi vuxna påminna barnet om att tankarna stör när barnet bara kan känna det som känns.
"Om du lämnar tankarna till mig eller pappa? Då känns det lite lättare, va?"
Och det brukar det göra. Det kommer inte ens alltid någon gråt, bara ett lugn.
Det vi gör motstånd mot består. När vi tillåter blir kroppen lugn, när vi låter den få vara som den är, känna som den känner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar