Jag måste ge upp tanken på offer, sluta tro att den skulle ha någon makt över mig.
Jag behöver ta ansvar för mitt liv. Det är jag som skapat detta. Allt jag ser omkring mig, utanför mig. Allt har jag skapat med mina tankar.
Jag har i dagarna kommit i kontakt med energin "tvång": det jag gör för att jag tror att jag måste, känner mig tvungen. Hur hittar jag friheten i det? Dagens lektion hjälper mig så lägligt och perfekt: "Min helighet välsignar världen." Den berättar om att mitt syfte är att se världen genom min egen helighet. Det är samma sak som att vila som den medvetenhet jag är och se världen som ett med mig. All separation upphör med ens, och därmed offer.
Jag är inte offer för världen. Jag har själv skapat den.
"Din helighet är världens frälsning. Den låter dig lära världen att den är ett med dig, inte genom att predika för den, inte genom att tala om någonting för den, utan enbart genom din tysta insikt att i din helighet välsignas alla ting tillsammans med dig." (ur lektion 37 i En kurs i mirakler)
På det här sättet befriar jag mig från tankarna på att någon måste betala, att någon förlorar. "Det finns inget annat sätt att ta bort tankegången på offer från världens sätt att tänka. Varje annat sätt att se kommer oundvikligen att kräva betalning av någon eller någonting. Resultatet blir att den som varseblir förlorar."
Jag går direkt till det jag vill ha och vara: heligheten. När jag välsignar andra Som Den kommer jag att minnas vem jag är.
I heligheten finns visdom, glädje, lycksalighet, villkorslös kärlek, frid, lugn, stillhet, överflöd, hälsa. När jag välsignar andra med detta befäster jag tydligare i mig vem jag är. Jag minns vem jag är. För att ha behöver jag ge detta till alla. Om jag anser att någon enda människa inte är del av heligheten håller jag mig själv därifrån.
Om jag tror att jag är offer gör jag mig själv deprimerad. Om jag tror att jag måste offra något för att få, blir upplevelsen att jag töms på glädje, energi och kärlek. Om jag tror att någon annan måste offra något för att jag ska få, håller jag mig själv kvar i brist.
Egots sätt att finna frihet är att offra.
Jag kan till exempel tro att jag måste bli sjuk för att "bli fri" från ett jobb jag avskyr.
Om jag tror att jag måste offra mig själv för att ta hand om andra har jag glömt vem jag är. Om jag alltid vilar i medvetenheten/heligheten vinner alla.
Dagens föräldrar fastnar ofta i tankar på vad vi förlorar när vi får barn. Vi tror oss förlora tid, pengar och hälsa. Min helighet välsignar er.
Andra (och jag själv), kan uppleva sig som sjuka eller förslavade på något sätt. Jag välsignar dem med heligheten, vår födslorätt, utan att göra bristtillståndet verkligt:
Överflödet i mig välsignar alla som upplever brist.
Den perfekta hälsan i mig välsignar alla sjukskrivna.
Den villkorslösa kärleken jag är, välsignar alla barn.
Friheten i mig välsignar det förslavade sinnet.
Friheten, glädjen, leken och hälsan i mig välsignar alla människor som upplever tvång och offer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar