Överallt är kroppar, kroppar, kroppar... Tankarna kommenterar och jag växlar mellan att följa med i kommentarerna och att vara ett med den som iakttar tankarna. Det är ytterst behagligt att vara helt medveten om den iakttagande närvaron. Be aware of the awareness.
Att iaktta medvetenheten - det är något jag varmt rekommenderar alla att praktisera, eftersom det befriar oss från så mycket lidande. Det är det här jag menar när jag så ofta skriver "vila medveten", "vila som medvetenheten" och så vidare. Att slappna av och vila med det stilla sinnet, som är själva grunden till alla tankar, kan kännas svårt till en början eftersom vi är så vana att bara dras med i det som verkar ske i medvetenheten, som tankar, känslor och upplevelser.
Men när vi istället ger vår uppmärksamhet till det/ den som upplever allt (istället för upplevelsen) får vi äntligen kontakt med oss själva. Istället för att tro att vi är drömmen ser vi att vi är drömmaren. Här öppnar vi upp för den frihet vi egentligen sökt/söker i den här världen. I världen, i drömmen, söker vi frid genom att till exempel sträva efter mer, bättre, större (större hus, mer muskler, bättre jobb, livsuppgift, mer pengar), eller mindre (smalare kropp, enklare liv, färre saker att göra). Vi pratar om downshifting, compact living, utöka, renovera, bygga ut och bygga om. Vi dövar oss med mat, droger, sex och alkohol i ett sätt att finna en stunds frid.
Men - det vi egentligen söker finns i medvetenheten.
Jag menar förstås inte att det är något fel med downsizing, att styrketräna, eller köpa ny bil! Men om vi gör det för att söka uppnå något, som inre frid, är det som att söka bli vaken genom att fortsätta drömma.
När vi vilar medvetet med medvetenheten märker vi att det inte finns någon åtskillnad mellan oss och medvetenheten. När vi vilar som medvetenheten kan vi vara fria och vakna oavsett vad vi företar oss i den här världen. Jag märker att jag slutar ge andras kroppar uppmärksamhet. Jag kastar bort den sista biten av chokladkakan eftersom det bara kändes som det enda rätta. Jag städar - eller inte. Ett hem med oputsade fönster är bara ett problem om jag tror på den tanken.
Allt i min omvärld är en inbjudan att vila medvetet.
Dagens lektion är: "Jag är välsignad som Guds son. Jag är lugn, glad, nöjd och kärleksfull." Jag upprepar den flera gånger under dagen. Dessa ord lyfter mig. Jag väljer hellre dem än egots alla kommentarer som jag noterade inom mig i simbassängen idag:
"Herregud, vad militärisk den där pappan är mot barnet som inte kan simma. Själv sitter han bredvid poolen och domderar, istället för att vara med och göra allt till en rolig lek."
"Är det sant? Den där tjejen är helt vrålsminkad... och hon sitter i vatten som stänker och skvätter. Hon vågar nog inte visa sig som hon är...?"
"En del människor är verkligen feta."
Och visst, jag ser mig själv i dessa tankegångar. Alla de där tankarna beskriver mig själv, eftersom det inte finns några andra. Inget av detta är verkligt. Jag upprepar: "Jag är välsignad som Guds son."
Det är ljuvligt. Jag vilar i Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar