Om jag känner mig begränsad i det yttre behöver jag befria mig från begränsningar i det inre. Vilka begränsande tankar tror jag på?
Förändring kommer alltid inifrån, från sinnet. När jag frigör inre utrymme, friar mig från inre hinder, justeras tid och rum åt mig.
Kvinnoförtrycket kommer att upphöra när vi gör upp med vårt inre förtryck. Omvärlden är alltid en spegel av vårt inre. Det kan låta hårt, men det vi "utsätts" för är vårt eget. Gillar vi inte filmen vi deltar i kan vi alltid ändra den, genom att förlåta. När vi förlåter rollfigurerna är det alltid oss själva vi förlåter. Filmen handlar uteslutande om oss själva. Jag är ansvarig för allt jag är med om i min film.
Om någon säger att jag är tjock är det för att jag säger det om mig själv i tankarna.
Om någon är aggressiv mot mig är det för att jag tror att jag kan attackera och bli attackerad. Jag tror att jag är sårbar.
Har jag en inre föreställning om att män är svikare, är det sådana män jag möter i min film.
Känner jag mig oförmögen att möta andra i starka känslouttryck är det förmodligen för att jag själv stängt in känslor inom mig och hängt på en skylt med "tillträde förbjudet".
Inget kan såra mig. Men "andra" kan påminna mig om separationen - som, så länge jag tror på den, är enda orsaken till smärta och lidande. När jag förlåter "de andra" gör jag separationen ogjord, och vaknar ur drömmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar