Idag började vi tänka framåt, fundera över sommaren. Maken kommer att behöva jobba en hel del under barnens sommarlov, och det förde med sig oro för min del. Hur hade det kunnat bli så att jag skulle vara ensam med barnen, mer än jag önskar, under minstingens första sommar?
När vi låter tankarna röra sig kring framtida scener märker jag att jag aldrig känner mig riktigt behaglig till mods. När vi planerar sommaren och bokar saker bör jag samtidigt vila medvetet i nuet.
Visst behöver vi planera ibland, men om jag snurrar med i tankarna kring vad som eventuellt kan komma att hända är jag inte kvar i nuet. Det är endast i nuet livet finns.
När sommaren är här, kommer den att ske nu, och den kommer att vara perfekt precis så som den är. Mitt liv spelas upp precis som det ska, i varje ögonblick. Alla förväntningar på att något ska bli på ett särskilt sätt släpper jag taget om, och går tillbaka till nuet.
I varje litet ögonblick kan jag välja att medvetet vila med det som är. Det är den enda ingången till att verkligen leva. Jag väljer medvetenheten/Gud i varje stund.
"Rädslan tillhör inte nuet utan endast det förgångna och framtiden, som inte existerar. Det finns ingen rädsla i nuet när varje ögonblick står klart och åtskilt från det förgångna, utan att dess skugga sträcker sig in i framtiden."
Egot och Den Heliga Ande använder tiden på olika sätt.
"För den Heliga Ande använder tiden på Sitt Eget sätt och är inte bunden av den. Tiden är Hans vän i undervisningen. Den tär inte på Honom som den tär på dig. Och allt det tärande som tiden tycks föra med sig beror bara på din identifikation med egot, som använder tiden för att stödja sin övertygelse om förstörelse."
Tiden är min vän när jag lämnar den till den Helige Ande. Tiden är här för mig medan jag lär mig att fullständigt vila medvetet i nuet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar