Jag har fritt flöde både i ekonomi och kropp när jag tonar in på andens verklighet. Den finns alltid - i nuet. När jag grubblar över framtiden eller oroar mig för kroppen är jag inte i nuet.
Vilka problem har jag egentligen just nu?
Överflöd och flöde är. Om det är stopp i flödet någonstans visar det på brist på tillit till det gudomliga. Vi tror på bristfällighet, tror att vi inte har tillgång till hjälp, tror att vi måste styra, kämpa, bära upp allting själv.
Smärta visar att vi fortfarande tror på skuld. Pengaskulder likaså, åtminstone om jag lider av dem.
Någonstans djupt inunder ligger en känsla av att vara helrutten rakt igenom, inte värd.
Varför skulle en rutten människa få ta emot gåvor som hälsa och pengar? Om det här är vår verklighet - om vi lider brist på pengar och hälsa - är det vi själva som strypt flödet. Vi har glömt bort vilka vi är!
Det är bara vi själva som upprättat barriärer för att försäkra oss om att vi inte ska ha, få.
Pengar och hälsa symboliserar frihet för väldigt många av oss. Jag kan sträva efter bättre hälsa genom träning och kost. Men använder jag bara sådana magiska medel kan de omöjligt trolla bort den underliggande känslan av att inte duga inför Gud, den som kommer av tanken "en sån som jag kan inte älskas - inte på riktigt." Vi kan inte vakna genom att förändra dröminnehållet.
Idag frågar jag mig om jag verkligen vågar ta emot Guds kärlek. Det känns tveksamt.
Jag får be en bön hjälp, att våga ta emot.
Svaret som kommer är: "För att ta emot Guds gåvor - ge som Han ger", "älska din nästa för att veta att också du är älskad", "ingen står utanför Guds kärlek".
Jag övar mig på alla jag möter.
En man med stor svart hatt och två hundar.
"Jag älskar dig", tänker jag och känner in mannen bortom den förklädnad han har i den här drömmen. Han är ett med mig och den villkorslösa Kärleken.
En skrattande kvinna och ett barn på cykel.
"Jag älskar er."
En tandlös man med smutsiga kläder, med sina tillhörigheter packade i en vagn.
"Jag älskar dig."
Det äldre paret med fläckfria kläder, stylat hår och blanka skor.
"Jag älskar er."
Du som säger en sak och gör en annan.
"Jag älskar dig."
Du som inte säger vad du tänker men tycker jag borde veta, förstå.
"Jag älskar dig."
Du som muttrar, surar och kritiserar.
"Jag älskar dig."
Du som vaknade på fel sida.
"Jag älskar dig."
För att ha, ge allt till alla.
När jag inte har är det för att jag inte ger.
Ger jag som Gud ger är det detsamma som att ha.
Jag ger med egot om jag har för avsikt att få något tillbaka. Det sker då med en känsla av brist och då tror jag också att jag förlorar något, ger bort något, kanske till och med en bit av mig själv = förlust.
Jag riktar nu in mig på att ge, att vara i det flödet. Det är att byta riktning från "vill ha" som tidigare varit riktningen. "Vill ha" går åt motsatt håll, och det är som att gå motströms. Den här energin kommer fortfarande upp i mig. Den är som en hyena, och jag ser den ibland hos "andra", men kan också känna den i mig. Den är ett djur som vill roffa åt sig de bästa köttstyckena innan någon annan tar dem.
Hur ofta är jag inte i den här energin, fortfarande? Det är att stå utanför och titta på, när jag istället kan kliva in i mig själv, där jag redan har - och ge så som jag har.
Med att ge menar jag nu inte att ge bort allt man äger, för mig handlar det om att ge kärlek, se sanningen i var och en och inte erkänna något annat. Men det kan självklart också handla om att ge en hjälpande hand till någon som behöver, ge en komplimang, värmande ord, ett leende....
Vägen hem går genom mina bröder och systrar. För att ha, ge till dem alla. Ingen kan stå utanför Kärleken. Lämnar jag någon utanför får jag själv stå utanför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar