Jag tänker på maten, det vi äter utan att vara hungriga. Det vi stoppar i oss för att vi får en impuls att äta något gott, "bara ta en bit", unna sig, "för det är jag värd". När vi är stressade, har stressat, när allt är över. Bara lite gott. Ett glas vin?
Jag tänker också på när vi handlar, köper saker utan att behöva dem.
Det här kallas för utsvävningar, och vi lägger ut våra pengar och vår energi på sådant som
(verkar) finn(a)s utanför oss. Vi svävar utåt. Vi lägger ut i midjan och våra kroppar får mer att ta hand om, vilket kräver energi, för att vi stoppar i den något i ett försök att fylla ett hål - av brist.
Egot vill få oss att fortsätta med våra utsvävningar eftersom vi då söker någon form av tillfredsställelse i det yttre, det vill säga utanför oss. All strävan utåt hindrar oss från att hitta vår inre sanning, och att bara vila i vårt obegränsade Själv. Egot gör allt för att vi inte ska våga se på oss själva. Varför? För att egots existens då är hotad.
Idag har jag medvetet vilat med alla impulser att äta. Jag vet att jag brukar lyssna på egot ganska mycket när det kommer till ätandet. När jag stressar äter jag omedvetet och lyssnar på tanken att jag kan "unna mig något, jag som ammar". På kvällen när barnen somnat tycker egot att jag ska slappna av med något gott.
Från och med nu vill jag lägga fokus på att äta och handla medvetet. Det jag köper är redan mestadels genomtänkt, men även här kan jag bli mer medveten.
Jag vill inte lägga ut mer. När jag äter eller köper något med en känsla av brist blir jag inte hel, även om det känns väldigt bra för stunden. Egot kan tycka att vi blir "begränsade" när vi inte får äta vad vi vill. Men det är egots tolkning av att vila medvetet med begär och impulser. "Jag borde kunna äta vad jag vill, det är ju ändå en illusion!"
Visst kan vi äta vad vi vill. Frågan är om vi äter med egot, som hatar oss eller med den inre vägledaren, som vill oss väl.
Vill jag gå ned i vikt kan jag kika på vilket syfte jag har med viktnedgången. Egot tycker kanske att jag borde gå ned i vikt för att se bättre ut, för att glänsa i andras ögon, för att känna sig överlägsen. "Titta på mig, här är en som har kontroll, en som sköter sin hälsa!"
Jag skulle gärna förlora några kilon till efter graviditeten och skickade under helgen ut en tyst önskan om hjälp. (Jag är helt klar med att kroppens utseende inte är viktigt, och jag förespråkar inget slags smalhetsideal, men jag vill minska lite i midjan, bland annat, så att kläderna sitter bättre och jag känner mig mer bekväm i min kropp.)
Efter min lilla önskan tog det inte lång tid innan jag såg ett plakat vid en lekplats med orden: "Eat less, and mostly plants". Jag skrattade inombords. Ja, såklart, här kom ett solklart budskap. Dessa ord har jag nu tagit med mig, men också att vila medvetet med begär och tankar på mat. Jag äter nu bara om jag är hungrig, dricker vatten mellan måltiderna och slutar äta när jag känner mig nöjd. Det är ju ganska enkelt egentligen. Jag inser att jag ofta stressat när jag ätit. (Vilken förebild är jag då för barnen??) Hur mycket onödig mat har kroppen fått bara för att jag slängt i mig den? Hur hinner jag känna att jag är mätt?
Jag vänder mig inåt. Lyssnar på kroppen. Vad vill den ha?
Om jag förr svarat på mitt inre rop efter kärlek genom att ge kroppen något att äta, ska jag nu istället besvara ropet med kärlek, närvaro. Medvetenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar