Ur känslan av brist kom begäret. Tron att när jag fick något av andra kunde jag bli befriad från brist.
De habegär jag såg i andra var en spegel av mina egna. Under den här tiden har jag haft flera lärare omkring mig. Jag trodde att jag kunde förlora något när jag gav, när det i själva verket var tvärtom. Jag trodde mig förlora energi, tid eller pengar. Jag minns känslan, hur det ekade tomt inuti. Som ett ihåligt utrymme som behövde fyllas på, men hur mycket bekräftelse, kärlek eller pengar som kom i min riktning så var där lika tomt ändå. Man kan säga att jag behövde öva mig på att ge. Ge som Gud ger. Inte som i att ge bort, för det är omöjligt, eftersom det bara är i tanken vi kan förlora något (orsaken) vilket gör att vi ser ut att förlora energi eller bli fattiga (effekten).
"För att ha, ge allt till alla."
Habegäret satte käppar i hjulet både i mitt företagande och i nära relationer.
Den inre vägledaren sa att jag inte skulle ta betalt för mina samtal när jag coachade i telefon under mina barnvagnspromenader. Inledningsvis sved det här, men något hände över tid. Jag tänkte faktiskt inte ens att jag förlorade något. Det här var en helt perfekt lektion i att göra habegäret ogjort.
Den inre vägledaren sa också att jag skulle ge till mig själv när jag sökte känslomässig bekräftelse från min man. När jag valde att helt och fullt ta ansvar för mina känslor och möta mig själv i dem, utan att ha några som helst krav på honom, ändrades livet totalt. Livet som snurrade i en bristcirkel bytte håll och istället för att gå med förlust känner jag mig hel. Känslan är så mjuk och totalt befriad från oro. Jag har ju allt! Är det så här det känns att vara hel? Det är så tydligt att när jag saknar något är det för att jag ännu inte upptäckt det inom mig!
När starka känslor kommer tar jag hand om mig själv på ett nytt sätt, och vet på djupet av mig själv att jag inte behöver något utifrån. Jag har inga behov utifrån brist. Inga begär.
På samma sätt kan vi vila med andra begär, som till exempel efter mat eller sex. När begäret uppstår kan vi möta oss själva i den känslan som skriker efter det vi tror ska göra oss hela. Inom mig skapar jag utrymme för känslan att bara vara där, och omsluter den med kärleken som finns i medvetenhetens närvaro.
Det är klart att jag fortfarande "behöver" pengar, mat, sömn och så vidare. Men med känslan att jag ger detta till mig själv, eftersom jag vet att jag redan har det, lider jag inte av saknad. Det är påfyllt hela tiden inuti. Jag saknar inget.
När jag nu igen satt ett pris på mina sessioner är det med en helt annan känsla. Jag ger, till både mig själv och klienten, inte något som jag tar från andra i brist. Jag ger inte heller bort något.
Förut var jag rädd att jag inte skulle tjäna pengar på mitt företag, och den här rädslan var förmodligen precis det som hindrade mig från att få lön för något jag älskar att göra.
När sinnet förändras omskapas hela den film jag ser utanför mig. Livet är härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar