Säga: "jag vill inte att det ska vara på annat sätt."
Allt är helt perfekt. Skulle det vara annorlunda skulle det vara det, men nu är det ju inte det!
"Men jag vill att det här (t ex pojkvän, stort hus, utlandssemester) ska hända! Jag vill att mitt liv ska se ut så!"
Men det gör det ju inte. Varför? Ja... för att det inte gör det.
Det här betyder inte att vi inte kan få det vi vill ha, till exempel nytt jobb eller bostad. Men om vi lurar oss själva och "accepterar" våra liv som ett sätt att få till en förändring, gör vi fortfarande motstånd till livet som det är. Vi menar alltså inte det vi säger när vi accepterar.
Vi kanske säger att vi accepterar, men söker genast efter något annat än det vi ser framför oss. Vi famlar efter nya drömbilder att byta ut vår gamla dröm med. Men allt är fortfarande en dröm, och så länge vi drömmer kommer vi att uppleva smärta, förr eller senare. Smärtan är inbyggd i drömmen, för så är det med drömmar om separation.
Vad innebär det på djupet att acceptera varje ögonblick, att sjunka in i det, att låta mig omslutas av det liv jag just nu har? Idag känner jag in det, där varje "problem" är perfekt (det är det)!
Har jag relationsproblem? Säg JA, som att "precis det här vill jag ha just nu".
Har jag ekonomiska problem? Säg JA, som i att "det är helt perfekt".
Känn det.
Kommer ändå motstånd - känn perfektionen också i det.
Släpp taget.
Kasta dig ut.
Ge dig hän.
Lev livet.
Bara jag är expert på att leva just mitt liv, med "problem" och allt.
Vem vore jag förresten utan alla mina problem och motgångar?
Det finns inga fel i manuset om mitt liv. Inget kommer någonsin att gå fel.
Jag känner perfektionen i att jag just nu är precis där jag ska vara i filmen om mig själv som Maria.
Samtidigt är jag tryggt hemma hos Gud och bara ser på alltihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar