Världen har aldrig funnits.
Jag låter sanningen skrivas på den värld jag varseblir.
Hur lycklig är jag inte som inuti mig anar den verkliga världen?
Hur länge har jag inte vandrat blind?
Hur länge har jag inte anat att det varit en dröm, utan att veta hur jag tar mig ur den?
Jag lär ut för att lära mig, och ska inte vilseleda någon för det är att vilseleda mig själv. Jag ska stanna med Kursen, leva med den, vakna och somna med den. Det är det enda som kommer att skänka mig sann lycka. Inget i världen kan skänka mig det. Jag kan få allt i världen jag drömmer om men ändå vara fattig i sinnet. Olycklig.
Å andra sidan kan jag förlora allt i världen och ändå vinna hela Guds Rike.
Egentligen vinner jag det inte för jag har aldrig förlorat det.
Jag river endast de barriärer jag upprättat mellan mig och Kärleken.
Jag behöver släppa taget om allt i den här världen jag tror ska ge mig något.
Jag kan glädjas, men komma ihåg förgängligheten i illusionerna.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar