När Jesus gick ut och talade med folket var det om detta, vilket är ren non-dualism. Han ville aldrig skapa någon religion som gör kroppar verkliga, där vi dömer andra kroppar.
Jesus och Maria Magdalena var mästare. De var här för en sista livstid. Redan som tioåringar kunde de veta vad den andre tänkte, och senare kunde de se framtiden. De visste att de inte var kroppar. De identifierade sig inte som det, och såg sig därför inte som kvinna eller man. De var Guds Son. De pekade aldrig ut egot hos andra, de bara såg igenom det, de visste vem den andra personen var. De såg bara mot sanningen och det eviga ljuset som lyser i oss alla. Jesus var den som blev upplyst först. Han levde som ren kärlek, han visste helt och hållet vem han var. Han var färdig här på Jorden. Egot var fullständigt ogjort.
Maria och deras vän Nadav (som var Buddha i en tidigare livstid) hade en stor förlåtelselektion kvar: korsfästelsen av deras käre Jesus.
Jesus dog inte för våra synder. Jesus gick igenom korsfästelsen för att visa hur meningslös kroppen är. Han kände inget eftersom han inte hade någon skuld kvar i sinnet. Ingen skuld - ingen smärta.
Jesus reagerade inte när soldaterna stack honom med svärdet i sidan.
Det sista vi behöver göra här är att övervinna är döden. Genom korsfästelsen och uppståndelsen visade Jesus att han hade det. Precis innan han lade sin kropp åt sidan för den allra sista gången log han stort mot Maria, och hon log tillbaka. Nadav såg samma sak och de visste att allt var över. Eftersom Maria och Nadav inte påverkades av Jesus "död" visste de att de också var klara här.
Källa: The Lifetimes When Jesus and Buddha Knew Each Other av Gary R Renard
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar