Först idag, efter många, många år med problem kring ansvar och organisation föll polletten ned. Jag har inte styrt och organiserat på mitt sätt, det som i sanning känns rätt - jag har kopierat andras sätt och använt det.
Om det i styrandet finns tankar på attack, att jag till exempel måste tjata, bli arg, attackera med dömande tankar eller använda kontroll för att få med mig andra människor (läs familjen), och även förväntar mig attack tillbaka tror jag att jag är sårbar.
Det är dessa tankar som har gjort mig slutkörd av styrandet. Jag trodde tidigare att det handlade om att jag var den som "måste göra allt", "ha koll på allt". Det var ett tungt slitgöra som jag kämpade med varje dag, dag efter dag! Aldrig kunde jag helt och hållet luta mig tillbaka, så som andra gjorde!
Jag läste böcker som "Familjens projektledare säger upp sig", blev förbannad och startade ett mindre krig hemma. Varför skulle jag vara den som höll reda på presentinköp, föräldramöten och galonbyxor? Hur kom det sig att en stor mammafälla öppnat sin stora käft och slukat mig hel? Hade jag bett om det här, eller?
Samma mönster ser jag också hos andra par, vilket ger en stor obalans i relationen. En av parterna är bra på att organisera, och den andra är bra på annat. Den som är mer lagt åt chefsrollen kan omöjligt vara fri med den så länge hon tror att hon kan skadas (bli utmattad, utnyttjad osv) genom sitt eget sätt att gnata och tjata, skrika, hota eller vad det nu är, och / eller att hon får dra hela lasset själv medan andra bara "hänger på".
Det är alltid tankarna som orsakar problemet: "Mina tankar på attack attackerar min osårbarhet."
När jag tagit bort tanken på attack ur styrande blir det en helt annan energi i "att styra".
När jag styr (eller organiserar som är ett mer passande ord) helt i känslan av att vara osårbar är all kamp borta. Jag kan vila i mitt inre lugn och en mjukhet uppstår i relationerna.
När jag är fri med att vara familjens projektledare kan jag slappna av. Att organisera betyder inte att jag måste göra allt själv. Jag har överblicken, men vi delar sysslorna mellan oss. Ibland gör jag kanske till och med mindre! Att organisera utan några som helst tankar på attack är vilsamt och behagligt.
Tack till dagens lektion i En kurs i mirakler och Helena Söderlund, guide till ditt unika jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar