Vårpromenader

Koltrasten skuttar framför oss på gångstigen. Den hoppar vidare mot en av alla vattenpölar som kantar vägen. Överallt fågelkvitter. Vi upptäcker naturen, jag och minstingen, nu åtta månader. Hans små fingrar möter skåror i trädets skrovliga bark, och han ler stort rakt in i mina ögon när vi stannar upp för att klappa videkissarna.

Dagens lektion "Gud är i allt jag ser eftersom Gud är i mitt sinne" (lektion 30 i En kurs i mirakler) upprepar jag tyst för mig själv, då och då.

Visst är det fantastiskt att få upptäcka våren med ett litet barn som förundras över allting, men glädjen kommer inifrån, ur att välja den, ur medvetenheten, ur att påminna mig om att Gud är i allt jag ser.

Idag har jag vilat medvetet så mycket jag kommit ihåg, och dagens lektion har verkat som en förstärkning och påminnelse till att bara vila i Guds sinne, som är självaste medvetenheten. Jag skulle lika gärna kunna säga: "Medvetenheten är i allt jag ser eftersom medvetenheten är i mitt sinne." Den stilla, tysta, öppna rymden som bor i alla ting finns där och när jag uppmärksammar den och slappnar av där kommer allt till ro.

Just idag mår jag väldigt bra. Allt är verkligen som det ska. Jag vet och känner att jag är precis där jag är ämnad att vara.

Inget måste vara annorlunda.

Alignment.