Tankarna kan surra som ett getingbo ibland, men de var idag ganska tysta, dova, och jag märker att jag varit mer närvarande. Jo, det går att leva livet fullt närvarande men ändå veta att allt är en dröm.
Magsjukan rensade bort gammalt skräp, och det skapade utrymme för mer frihet och kärlek. Tacksam är jag för denna rening, även om det var mycket tufft ett tag.
Det är så skönt att leva i nuet. Att ta en sak i taget, även om det är sjuttiosju saker att fixa inför barnens stundande skolavslutning.
"Guds röst talar till mig hela dagen" är den fras jag upprepat inom mig idag. Det är en skön påminnelse att jag alltid har vägledning, och jag behöver bara minnas det, och sluta rusa iväg och tro att jag är ensam om att behöva fixa allting här i världen.
"Mamma, räddar du världen?", frågar ett av barnen plötsligt.
Innan jag hinner svara säger min man:
"Ja, det gör hon - varje dag". Jag ler mot dem båda, men säger inget. En kort sekund möts vi i en närvaro där alla förstår vad den andre menar. Det heliga ögonblicket.
Imorgon börjar sommarlovet. Må jag fortsätta vila i mig själv och minnas att Guds röst talar till mig varje dag, hela tiden. Jag är aldrig ensam, övergiven. Jag är alltid omhändertagen och får precis det jag behöver, i varje stund.
I alla jag möter kan jag antingen förlora mig själv, eller finna mig själv. Vi är för evigt hemma hos Gud. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar