Många böcker har kommit och gått genom åren, men denna bok, tillsammans med En kurs i mirakler, är de som varit mina trogna följeslagare.
Idag pockar det på att skriva om "smärtsamma tillstånd". O'Denver beskriver fyra olika sorters smärtsamma tillstånd, och jag skulle vilja gå igenom dem.
1. Begär. Alla tankar och känslor som hör till denna kategori, som upplevs som störande på något sätt. Vi tror oss inte ha det vi behöver, vill ha eller längtar efter. Vi suktar efter något utanför oss eftersom vi upplever brist inom oss.
Vilar vi med begär upptäcker vi att det enda vi har begär efter är att känna den rena medvetenheten, den som vi är.
När vi drivs av våra begär skulle man kunna säga att vi egentligen söker efter den "förlorade" medvetenheten på ett omedvetet sätt. Vi vet att vi saknar något, men inte vad, och vi söker lindring från denna saknad genom att använda mat, alkohol, sex, shopping, spel eller vad det nu kan vara.
All vår önskan att vara där vi inte är, kommer ur denna känsla av brist, avsaknad av enhet med närvaron, medvetenheten.
Att upprepa begären gång på gång är en slags galenskap eftersom vi gör samma sak igen och igen - men tror att resultatet ska bli annorlunda. Det enda som skapas är missbruk och beroende, som vi kan behöva hjälp att ta oss ur, med till exempel 12-stegsmetoden.
2. Aggression. Alla känslor på denna skala, från irritation till raseri. När vi är arga på andra eller oss själva leder det bara till mer smärta.
När vi är upprörda är vi aldrig det på grund av omständigheter utanför oss. Det finns ingen annan som kan göra dig upprörd.
Vi blir arga på våra egna arga tankar, och vi känner oss oförmögna att förändra dem. Vi behöver inte förändra något. Vi behöver inte skrika ut vår ilska på andra eller slå på oss själva.
När vi vilar medvetet med ilskan kommer vi upptäcka något underbart... Känslan av separation upphör.
3. Stolthet, fåfänga, arrogans, självbelåtenhet. När vi tror att vi är ett med våra åsikter, och uttrycker dem på ett sådant sätt att vi visar att vi inte respekterar eller erkänner andras.
Här kommer även det så kallade andliga egot in. Om jag till exempel identifierar mig med att vara en "andlig lärare" eller en "terapeut som vet mer än dig" så sitter jag fast i denna omedvetenhet. När jag tror mig ha rätt och du fel är det ett tecken på att jag behöver vila som självbelåtenhet. Jag faller in i den öppna famn som medvetenheten bjuder mig. Där finns inget behov av att ha rätt eller förhöja sig över andra.
4. Avundsjuka och svartsjuka. Det här kan vara ett riktigt helvete på Jorden. När vi ser andras framgång och vill ha det som de har, eller känner oss hotade. När vi ser andra som rivaler, konkurrenter. När vi sitter fast i det här signalerar smärtan till oss att vi kan välja ett annat sätt, för att istället kunna känna frihet.
Vi låter tankarna som hör till avundsjuka och svartsjuka få bada i medvetenhetens oändliga hav.
Det är så underbart ljuvligt att "hämta hem" alla dessa smärtor, låta dem stilla sig...
"En mycket, mycket viktig sak att poängtera när det gäller de smärtsamma tillstånden är att vi inte ska avvisa det som dyker upp. Att inte avvisa smärtsamma tillstånd innebär att när de uppstår så vilar vi naturligt medvetna istället för att agera på dem eller vilja att de ska försvinna."
Att vila medveten är inte att undvika eller avvisa något. Det här kan verka obegripligt innan vi vilat medveten, om och om igen. När vi vilar med smärtsamma tillstånd försvinner de, som en hägring, när vi närmar oss den.
"När de smärtsamma tillstånden inte avvisas blir de rymliga och expansiva, för medvetenhetens natur är fullkomligt öppen och obehindrad."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar