Att leva i en relation kan vara den absolut svåraste, men kanske mest utvecklande, erfarenheten. Misstaget vi gör är att vi drar in det förflutna i relationen och därför ser vi inte varandra. "Du ser det som 'naturligt' att använda din tidigare erfarenhet som den referenspunkt utifrån vilken du bedömer nuet. Men detta är onaturligt, eftersom det är en vanföreställning."
När vi har levt tillsammans i fem, tio, tjugofem år finns det en stor risk att vi varje dag möter varandra med hela vår historia som en säck vi släpar med oss. När vi pratar med varandra blir vi titt som tätt oense, och vad vi då gör är att ta den där säcken, som blir en aning större för varje dag, och slår på varandra med den. Eller så ställer vi bara ned den, demonstrativt, och låter den bli en mur mellan oss.
Låt oss släppa den där säcken, och se varandra på nytt varje morgon när vi vaknar. Jag behöver påminna mig om att se dig i ljuset av nuet, för annars ser jag dig inte alls.
"Miraklet gör det möjligt för dig att se din broder utan hans förgångna, och därmed varsebli honom som född på nytt. Hans misstag tillhör alla de förgångna, och genom att varsebli honom utan dem befriar du honom."
Jag älskar dig, precis som jag alltid har gjort. Allt annat är bara vanföreställningar.
Du är min väg till Himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar