Egentligen finns de inte ens där.
"Mina tankar är bilder jag gjort. Vad jag än ser återspeglar det mina tankar." De tankar jag har uppstår inte på grund av det jag ser i min omvärld - det är mina tankar som skapar min värld! Ju mer jag vilar i den öppna rymd det avslappnade sinnet bjuder, befrias jag från egots maskineri av tankar jag förslavat mig själv i.
"När du inte har frid, kan det endast bero på att du inte tror att du är i Honom. Likväl är Han Allt i alla." Denna fras tar mig genast in i det "Allt" som vi i sanning är, där separation inte existerar, där jag är ett med alla.
"Närhelst du ser någon annan som begränsad till eller av kroppen, lägger du denna begränsning på dig själv." Det här är en inbjudan för mig att se oss "bortom" kroppen, och när jag möter mina bröder och systrar där, i den medvetenhet som förenar oss, känner jag mig fullständigt levande och glad. Varför skulle jag vilja välja något annat?
Om jag inte mår bra är det för att egot slagit följe med mig, och börjat predika ut sina separationstankar. Dessa tankar är ofta som order, tjuriga eller bestämmande. De handlar om brist och domderarar att jag borde söka friden där den inte finns: i framtiden eller i det förflutna. I saker eller människor jag inte har hos mig just nu.
Helige Ande, hjälp mig.
Hjälp mig hjälpa mig själv.
Befria mig från egot.
Jag vilar inom mig, varje dag.
Galna tankar surfar jag förbi. Jag ger dem ingen uppmärksamhet, men heller inget motstånd.
Jag låter dem vara där som hägringar jag snart slutar se.
Jag går inåt... till det tysta lugnet och övar mig i att stanna där, trots att andra säger idiotiska saker, startar gräl och gnäller. Jag stannar i lugnet trots att mycket sker i min omvärld, trots det eviga stöket hemma med fyra barn.
Tack för att Du är med mig i alla dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar