Det vi ger energi växer. Det vi tänker mycket på är det vi ser omkring oss. Går vi runt och är arga på människors åsikter och beteenden är det dessa vi kommer att få mer av.
Om vi vill motarbeta och sätta stopp för tendenser inom till exempel politiken, är det omöjligt så länge vi ger det energi.
"Det finns ingenting som du kan hålla verkligheten ansvarig för. Det enda som måste förlåtas är de illusioner som du har hållit dina bröder ansvariga för. Deras verklighet har inget förgånget, och endast illusioner kan förlåtas. Gud håller ingen ansvarig för någonting, för Han är oförmögen att ha illusioner av något slag. Befria dina bröder från deras illusioners slaveri genom att förlåta dem för de illusioner som du varseblir i dem. På så sätt kommer du att lära dig att du har blivit förlåten, för det är du som har erbjudit dem illusioner. I det heliga ögonblicket görs detta för dig i tiden, för att skänka dig Himlens sanna tillstånd."
Vem går du igång på? Vem gör dig rosenrasande? Vem skakar du på huvudet åt? Minns att det är projicerad skuld. Fortsätt gärna motståndskampen, var arg, sur, förbannad och fortsätt att må dåligt, och dessa känslor kommer att bestå.
Vill du befria dig själv och andra från smärta - förlåt "idioterna" för det de aldrig har gjort eftersom skulden inte är verklig. Tacka dem istället för att de visar dig och den stora massan vad ni bär inom er!
Hur kan vi någonsin nå inre frid genom att fortsätta hata de skuggor vi ser omkring oss?
De politiker som vi inte gillar speglar våra inre skuggor. Pratar de om främlingsfientlighet? Om jag granskar mig själv; hur ser jag till exempel på människor som har andra värderingar än jag själv? Tillåter jag andra att få tänka och tycka som de vill, eller dömer jag andra i tysthet för att de är annorlunda än jag själv på något sätt? Ser jag på alla människor med kärlek? Om inte - ska jag försöka ändra på skuggor utanför mig, eller ska jag gå inåt och förlåta?
Vi kommer aldrig att finna frid genom att försöka bekämpa "ondskan" utanför oss. Det finns ingen ondska, men så länge vi ser oss själva som skyldiga kommer vi att projicera den utåt. Det är uteslutande den egna skulden vi ser utanför oss själva.
För så är denna världen. En ding-ding-upp-och-nervänd värld som vi kan ställa tillrätta genom att minnas att allt jag ser omkring mig är en spegel av var jag är med mig själv.
Ni som följt min blogg vet att jag inte pratar om den världsliga sortens förlåtelse: "jag-förlåter-dig-för-jag-är-så-god", utan det här är riktig soning av den sorten där jag ser oss alla bortom skuld, så som vi i sanning är.
"Du finns inte. Om jag tror att du har skuld eller orsakat ett problem och om det var jag som hittade på dig till min dröm så betyder det att den inbillade skulden finns hos mig. Men eftersom vi aldrig lämnat Gud förlåter jag oss 'båda två' för det vi aldrig har gjort. Det finns bara oskuld och jag väljer att förena mig i frid med Den Helige Ande. Amen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar