"...du kan inte göra dig fri från egot genom att förödmjuka det, eller kontrollera det eller bestraffa det."
Jag skulle kunna bemöta egot vänligt, även om det faktiskt inte vill var min vän. Jag skulle kunna säga något i stil med "jag hör vad du säger, och tack för att du delar det med mig. Berätta gärna mer sedan, men jag måste göra en annan sak först" (som att läsa i Kursen eller göra dagens lektion - för att nå den djupare sanningen i Kärlekens tankefält, men det säger jag inte till egot). På det här viset kan egot slappna av och slutar kämpa med näbbar och klor för att hålla mig kvar i rädslan. När jag möter rädsla med kärlek finns bara kärleken kvar.
Alla som läser Kursen upplever motstånd. Det hör till. Fortsätt ändå, säger jag.
Det är ingen slump att du hittat min blogg eller En kurs i mirakler. Det är Kursen som hittat dig.
När rädslan kommer är det vanligt att vi försöker självmedicinera för att slippa känna. Egot gör motstånd eftersom det vet att vi kan finna sanningen om oss själva om vi fullt ut är närvarande med rädslan och möter den med den omslutande kärlek vi är.
Om vi leker med tanken att vi helt slutat fly rädslan genom diverse handlingar som att surfa, tröstäta, dricka, shoppa, arbeta för mycket, skvallra och så vidare, hur skulle livet se ut? Vilka val skulle vi göra?
Istället för att sitta tvångsmässigt med mobilen kan jag titta andra människor i ögonen mer. Istället för att äta choklad kan jag vila med impulsen att äta, bara vara med den, omfamna den i kärlek och somna gott på kvällen med ett skönt pirr i magen. Istället för att prata bakom ryggen på mina bröder och systrar kan jag berätta för dem hur tacksam jag är för att de finns i mitt liv.
Jag är fri att välja.
Jag väljer livet, kärleken. Imorgon fortsätter jag med lektionerna!
Jag vilar i Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar