Jag ser klart. Jag lämnar illusionen till sanningen. Förlåter.
Allt jag kallade dig var mitt.
Du har aldrig gjort mig någonting.
Det enda du någonsin gjort är att visa mig vägen in till mitt eget hjärta...
...och mitt fysiska hjärta vill sprängas.
Jag låter det ske.
Och de tjocka murar rädslan byggt upp mellan oss -
Rämnar.
Jag behöver se på egot.
Du hjälper mig med det.
När jag glömmer vem jag är,
och går tillbaka till brist och omedvetenhet,
sörjer jag att inte känna mig älskad.
Men hur skulle jag kunna vara utanför Kärleken,
jag som skapades som Kärleken Själv?
Jag måste komma ihåg vem jag är.
Det är det jag vill!
Det är slöseri med tid att försöka ändra på andra så att de ska passa egot.
Det finns inga andra.
Alla jag möter är versioner av mig själv.
Precis som vi säger om de figurer vi möter i nattens drömmar.
De jag möter i klart dagsljus visar även de sidor hos mig.
Allt som upplevs här är drömmar, vare sig det är natt eller dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar