När jag var yngre funderade jag ibland på hur Gud kunde tillåta världens alla hemskheter. Varför ingrep han inte? Det var en lättnad för mig när jag insåg att Gud aldrig skulle kunna ha skapat den här världen. Hade Han gjort det hade Han varit mycket grym.
Nu vet jag att Gud genast svarade på den skenbara separationen. Svaret är Den Helige Ande. Vi kan också kalla denne för "den inre vägledaren" eller vad vi nu vill (vi behöver ju inte alls använda de här kristna orden), som talar till oss mycket svagt (det är för att egots röst än så länge skriker högst), men det kan också vara som en ängels klara och tydliga röst.
Den Helige Ande är Rösten för Gud, som hjälper oss Hem igen. Egentligen är vi redan Hemma, vi har aldrig lämnat, men vi upplever denna värld av separation för att vi ville det. Guds Vilja är inte att vi ska känna oss separerade från Honom.
Dagens lektion är "Gud skapade inte en meningslös värld." Jag uppmanas att blunda och tänka på alla fasor som dyker upp i mitt sinne. Det jag sedan säger är till exempel:
"Gud skapade inte pedofili, därför är det inte verkligt. Gud skapade inte naturkatastrofer, därför är de inte verkliga. Gud skapade inte föräldraskuld, därför är den inte verklig. Gud skapade inte beroenden, därför är de inte verkliga. Gud skapade inte djurplågeri, därför är det inte verkligt."
Det här kan kännas mycket svårt och smärtsamt till en början. Det var det för mig när jag startade mina studier med Kursen 2007, motståndet var starkt, men nu känns det annorlunda, och mer självklart med både text- och arbetsbok. Skillnaden nu är att jag verkligen kan se vårt universum som en dröm, förut var allt så verkligt och jag sökte fortfarande mening i världen. Nu vet jag att den inte finns där.
Därmed inte sagt att jag slutar leva fullt närvarande i världen, eller slutar säga ifrån om jag ser någon bli illa behandlad!
"Gud skapade inte en meningslös värld."
Han skapade inte föräldraskuld. Därför är den inte verklig.
Vi är alla utan skuld. För evigt. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar