Det är begränsande att endast se oss som kött, som separata individer som lever i ett universum där vi är sårbara och ensamma. Det här är egots synsätt. Jag tror inte på det längre.
När någon pratar om sina problem eller sina krämpor kanske jag svarar med den här världens sätt att tala, men jag ser samtidigt bortom sjukdom och upplevda svårigheter. Jag väljer att vilja se sanningen i varje bror och syster, det som alltid är - och alltid kommer att vara - helt och osårbart.
I sinnet är vi för alltid förenade, och det är det jag erkänner och accepterar. I detta kan ingen ensamhet växa. Kroppar kan inte förenas, därför ser jag bara mot det som alltid varit förenat, och alltid kommer vara det.
Att välja det heliga ögonblicket, eller miraklet, är att vila i sinnet där vi alla är ett. När jag arbetar med Kursen dagligen blir det lättare att stanna här.
Att vara mirakelsinnad innebär att välja kärlek istället för rädsla. Rädslan skingras eftersom jag inte tror på den. Vilande i Gud vet jag att ingen rädsla någonsin kan få fäste i mig eller i mina bröder och systrar. Uppstår en upprördhet korrigeras den direkt - när jag väljer att vara mirakelsinnad.
Miraklet löser upp felaktigt tänkande. Egot kan tycka allt möjligt om de människor jag ser, men jag ser bortom egots dömande beskrivningar.
Jag vilar i Gud, nu och för alltid.
Jag släpper egot, vänder rädslans tankar ryggen, och går in i den medvetenhet där allt i den här världen tycks uppstå. Jag blir ett med medvetenheten, och det finns inget annat.
Rädslans tankar är borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar