Jag har fortsatt smärta i min handled, och jag har låtit det störa mig halva dagen.
Men jag repeterade från Garys senaste bok, den med Jesus och Buddha. Gary skriver om vad jag kan göra om jag har ont i kroppen:
1. Jag kommer ihåg att kroppen är utanför mig, och inte något jag behöver bekymra mig om. Den har ingenting att göra med den jag är.
2. Jag skulle inte reagera på drömfigurer i en dröm jag visste att jag drömde, så varför reagera på min egen kropp? Den är inte vad jag är. Jag är inte i kroppen. (Oj vad det här går emot allt jag lärt!) Kroppen är bara en symbol i en dröm, och nu när jag vet att jag drömmer behöver jag inte låta den påverka mig. Jag är inte i en kropp, alltså känner jag ingen smärta. Jag behöver inte göra den verklig.
3. Den jag är har ingen skuld. Gud älskar mig och kommer att ta hand om mig för evigt.
Det här gick jag igenom igen, och såg verkligen mig själv som en drömfigur som drömmer att hon har smärta. Ilande smärta som hindrar mig från att lyfta och vrida med handen. Jag gjorde dessutom en kroppsresa och fick upp ilska, och vet det är känslor som släpper i kroppen just nu. Själva tankefelet är redan släppt.
Det slog mig att jag inte alls har särskilt mycket värk i kroppen längre. Det har verkligen hänt saker. Det är ju faktiskt bara handleden som smärtar nu! Stod jag inte och dansade runt i köket i morse kanske, helt mjuk i kroppen!?
Vi tror att vi kan bli sjuka och få ont på grund av något i det yttre: en överbelastning skadar musklerna, en hård säng ger ryggvärk. Vi tror att det finns hot överallt.
Maten och strålningen kan inte skada oss. Bara om vi tror det verkar det så. Alla "skador" kommer från sinnet, den del som tror på separation och brist, den som gör döden verklig, som tror att vi är små sårbara varelser som måste kämpa för våra kroppar.
Jag drömmer att jag är Maria som har ont i en handled och hon tror att vissa händelser har orsakat detta. Men inget har hänt. Jag är hel nu.
Jag bestämde mig för att vara helt närvarande med smärtan. Inga analyserande tankar, inget motstånd, inget. Bara vilande i medvetenhet med smärtan. Dessutom överlämnade jag alla tankar som skapat symtomen till Den Helige Ande. Det var det bästa jag gjort idag. Smärtan ilade till och försvann. Jag trodde inte det var sant! Kroppen blev så skönt mjuk och lugn. Stilla.
Inget i det yttre orsakar något. Det är inte där orsaken sitter.
Lite senare kom smärtan tillbaka, men nu fick den bara vara med. Den stör mig inte längre. Det ska bli spännande att se när den släpper helt.
Det finns ingen död. Också döden är en illusion. Vi är eviga. Alla som varit med om nära-döden-upplevelser vittnar om att de känt sig mer levande när de lämnat kroppen.
Det finns inget som kan skada oss. Men egot tror på attack och kroppen svarar med olika symtom.
När jag tror att jag kan bli attackerad upplever jag till exempel allergi, och reagerar mot ett ämne som fanns i min omgivning vid det tillfället jag kände mig attackerad.
Healing pågår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar