Nej, men det är en god idé att hela tiden komma ihåg att det är en dröm.
Det är dags att förlåta när jag inte känner mig lugn och fridfull. Vid minsta oro eller irritation vet jag att en del av den omedvetna skulden har blivit aktiverad.
Idag hade jag bara små korta stunder av lycklig dröm. Faktiskt så var drömmen rätt störande idag.
Det blev många tillfällen att förlåta. Jobbigt, men jag är tacksam för det som kommer upp.
Människor som skämtar på andras bekostnad. Barn som knuffas och slåss. Barn som förväntar sig att jag är någon slags servicemaskin. Mammor som får ett mindre psykbryt (jag) för att allt sker på samma gång. Barn som drar upp gamla tabbar jag gjort, mitt under psykbrytet. Barn som klagar på allt och ingenting.
Men - det är ingen annan som gjort mig något. Jag gör allt detta mot mig själv. Det är mig själv jag förlåter. Det är jag och ingen annan som drömmer detta.
Alla negativa känslor hör till kategorin rädsla, och visar att det finns något att förlåta. Men det som inte känns negativt är inget att förlåta. Då kan jag istället glädjas! Kursen säger att varje tillfälle då jag är med någon och inte har något att förlåta är värt att fira.
Jag tänker på skämtet Gary R Renard drar i sin senaste bok:
"This monk is in a monastery, and he's down in the basement reading these old scrolls and texts. Suddenly, he finds something and gets all excited. He goes running upstairs to the other monks and he yells, "Look! Look! It was'nt supposed to say celibate, it was supposed to say celebrate!"
Det är inget som är fel med att ha det gott och må bra i illusionen. Vi kan göra det vi trivs med. Arbeta med det vi gillar, det som känns som en lek. Vad tycker vi om att göra på fritiden? Resa? Träna? Äta på restaurang, se på film? Skriva!
Det är helt okej att uppleva en lycklig dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar