Lilla My bidrog med en mängd tankar där hon såg andra som motståndare och fiender. Hon startade en diskussion med min man. Eftersom jag lyssnade för mycket på lilla My gjorde jag mig för en stund till offer för omständigheterna.
När han gått till jobbet satt jag kvar på sängen i skräddarställning. Bebisen plockade ur sina leksaker ur korgen, smakade på dem alla. Jag kysste hans ljusfjuniga hjässa, påminde mig om att de känslor jag kände inte hade med min man att göra.
Jag ville inte ha problemet. Jag ville ha lösningen.
Jag skrev ned några av de tankar som rörde sig runt "problemet". Det är så tydligt att dessa tankar inte alls är intresserad av att lösa något problem, de vill bara ha separation och brist. Jag kände för att rätta dem, och när jag gjorde det förändrades mitt sinnestillstånd till glädje igen.
"Jag vill bli sedd och älskad." --> När jag vilar som Kärleken Själv behöver jag inget för jag vet att jag har allt.
"Jag vill bli hörd." - Jag är alltid hörd, men tror inte på det när jag identifierat mig med egot.
"Jag klarar inte detta." - Vad är det jag tror att jag måste klara själv, ensam? Alla problem kan jag lämna över. Jag behöver inte fixa något alls!
"Du är en mespropp." Det jag säger om andra handlar om mig själv. Jag förlåter andra/mig själv för det vi aldrig har gjort. Skulden var aldrig verklig.
"Du gör inget för att situationen ska ändras!" Är det någon annan som behöver göra något för att jag ska finna sinnesfrid? I don't think so...
"Du lämnar mig bara." Känner jag mig lämnad förlåter jag mig själv för det. Det finns inga andra. Det är jag som skenbart lämnat Gud.
"Undrar vad de egentligen tror om mig." - "Andras" eventuella åsikter är som fyrverkerier som uppstår i medvetenhetens rymd. Jag kan bara vila med dem.
"Jag ser gammal ut." Vem är gammal? Vi är eviga väsen. I illusionen tycks vi bli gamla och dö, vilket egot gärna klamrar sig fast vid, men inget av detta är verkligt.
"Vilken tjockis." Om min kropp är lite rund här och där, vad har det för betydelse? Den är ett perfekt att kommunicera med!
Jag lämnade över hela problemet till Den Helige Ande, för ingen kan lösa problem bättre.
När jag lämnat över var det som jag glömt vad problemet egentligen var. Mirakel!
Idag har jag verkligen fått syn på vilken dramatik vi skapar när vi tror på separationstankar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar