Mitt i all morgonturbulens finner jag ett av mina barn på hallgolvet, i meditationsställning.
"Vad gör du?" frågar ett syskon.
"Jag mediterar", svarar hen.
"Vad är medetitera för nåt?"
"Meditera. Det är när man inte har några tankar. Jag kan resa i tiden då."
Hen skrattar till.
"Tidsmaskiner är faktiskt ett skämt!"
Jag bara lyssnar och lägger mig inte i samtalet.
"Varför ska vi resa med flygplan och tåg när vi kan resa så här!" fortsätter det mediterande barnet, och fnissar.
Jag vet inte vad jag ska tro, men jag är har en känsla av att detta barn vet något som jag inte vet. Hen har ofta klockrena förutsägelser när vi är ute och rör på oss. Hen vet vilken buss vi ska ta för att spara tid, och bara "vet" saker, som vad jag tänker på. Inget förvånar mig längre, inte sen jag läst Renards böcker där vi bland annat kan läsa om hur Jesus och Maria reste på ett ganska alternativt sätt, genom sinnestransporter. (Nej, jag tror inte allt jag läser, men vissa böcker bara känns sanna inifrån och ut.)
Framtidsmänniskan kanske kommer att resa på ett helt annat sätt än vad vi gör, när vi lär oss ha större tillgång till medvetenheten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar