Något har hänt.
Det som jag tidigare kallat bök och stök (packning, buss, gång, tåg mm) var idag mest ett äventyr.
Förr stirrade jag mig blind på resans mål. Jag ville helst slippa allt onödigt "jox" med resvägen. Kunde vi inte vara framme med en gång?
Men idag fattade jag det här med att resan är målet. Livet pågår hela tiden. I nuet. Om jag inte är närvarande i nuet under resans gång... Var är jag då? Lever jag ens?
Vi tog oss tid att stanna upp och se på vägarbeten i stan, på caféer, människor, vägskyltar. Barnen frågade om mycket vad de såg och vi hade fina pratstunder istället för det vanliga: "Kom nu! Nu går vi! Skynda!"
Livet är ett äventyr och det pågår nu.
Vägen är målet.
Jag är hemma NU.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar