När en familj på sex personer ska ut och resa blir det helt otroligt mycket packning. Vi brukar tänka smart, och reser "snålt", det vill säga tar bara med oss det vi absolut behöver. Men numera behövs förstås både barnvagn och skötväska igen, utöver hela familjens kläder, toalettsaker, mat, badkläder, regnkläder och så vidare, och hyrbilen blev såklart proppfull. Barnen har tagit efter det här beteendet, att bara packa de allra nödvändigaste prylarna. Dock kan de allra viktigaste sakerna vara en käpphäst, fem gosedjur, bästa dockan och de största faktaböckerna. Som tur är har vi en rymlig bil den här gången.
Nu är vi på "landet" och jag vet att jag snart kommer in i lunken, det lugn och ro som alltid infaller här. Dock har vi ett mycket litet barn med oss den här gången, som snart fyller 1 år, och han är överallt, kryper och klättrar, slår sig, öppnar skåp, lådor och toalettlock... Den här sommaren kommer jag inte att slappa på stranden. Men jag är fast besluten att finna den inre vilan ändå. Jag känner att jag tappade bort den under allt packa-i-packa-ur-och-bädda-åt-sex-personer-och-hitta-alla-saker.
Jag vill inte ha semesterhets, där jag bara rusar på i allt som ska göras och förlorar mig själv i tankarna. Jag vill vila som medvetenheten själv i alla göromål. Det är ett sätt att bara vara. Självaste medvetenheten är inte beroende av att jag sitter ensam och stirrar på havet eller ligger och solar med näsan mot den klarblå himlen. Medvetenheten genomsyrar allt, den finns där när sexåringen vrålar i högan sky för att vattenpistolen gick sönder, lillebror skriker för att syskonet skriker och ett annat barn vill diskutera något som hände här förra sommaren. Samtidigt behöver jag laga middag. Det är lätt att förlora sig i bruset, men jag väljer medvetenheten. Den finns där som en stadig kärna. När jag är förankrad där hittar jag roligare sätt att umgås med barnen. Jag blir mer påhittig och tycker till och med att det är roligt att leka. När jag förlorar mig i tankarna som säger att barnen är högljudda bråkstakar blir jag inte lika trevlig.
Nu väljer jag vilan. Aaaah…..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar