Vi sitter i köket efter ännu en varm dag. Vi plockar i ordning, läser om skogsbränder (som nu även brinner mycket nära oss i denna stund...)
Jag försöker vara en duktig scoutmamma, och sy fast de nya märkena, men tappar ideligen nålen. Dags att skriva någon rad istället.
Det är en rätt annorlunda period just nu. Som om omvärlden fångat oss i en stor het bubbla. Det är hett, hett, hett. Det är eld. Skogarna brinner.
Vi kanske kan se det som sker som ett test, vad händer inom oss? Blir vi rädda?
Vi söker efter blåbär, smultron och hallon i skogen - men hallonsnåren är helt uttorkade och blåbären sitter som små skrumpna pepparkorn på buskarna.
Ett av barnen säger: "Jag vågar inte gå längre nu, tänk om det börjar brinna!"
Vi pratar om rädsla. Det är inget fel att vara rädd. Inte fegt. Modiga är vi när vi känner rädslan men inte låter den stoppa oss.
Jag blir dock en smula orolig för lillens blossande röda värmeutslag. De sprider sig över hans kropp... som Sveriges bränder.
Oro, rädsla, panik. Vad kan vi göra med känslorna? Det bästa jag funnit är att bara andas igenom dem, tillåta rädslan helt och fullt utan att gå in tankarna omkring den. Vi kan iaktta tankarna men inte göra dem verkliga. Bara se att de hänger ihop med rädslan. Genom att bara andas igenom den släpper allt obehag och vi kommer igenom.... till friden.
Kom ihåg att dricka mycket vatten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar