Att ta emot det otrevliga

Att ta emot livet som det är innebär att ta emot precis allt, även det som upplevs otrevligt, eller obehagligt.

Om jag förväntar mig saker av andra människor och de inte levererar, får jag möta precis detta: grusade planer.

Om jag tror att andra ska vara som jag, och visar totalt motsatsen, är det mitt att möta.

Det blir så tydligt när jag inte låter andra vara som de är... Jag har inte tagit emot dem fullt ut, precis som de är med allt vad de uppvisar. Men jag får alltid nya chanser: jag kan välja att möta mina egna förväntningar som gick om intet. Jag kan möta besvikelsen och mina egna projiceringar.

Kanske lär jag mig att sluta förvänta mig saker av andra. Kanske slutar jag någon gång... och börjar leva mer som ett med livet självt, där jag inte förutbestämt hur något ska vara, utan bara följer med och svarar an på flödet...