Världsdelar kolliderar inom mig, eller är det planeter? Krockar sker helt klart, kursen ändras, och lämnar mig alldeles snurrig.
Det blåser, men inte på månen. Den är full.
Inuti är lika torrt och hett som på gräsplanen utanför.
Det ska brinna nu. Det som inte längre behövs, gamla identifikationer, föreställningar. Urgamla trauman.
Rensning pågår, precis som i lådorna här hemma. Ju mer jag rotar fram desto rörigare verkar det, innan det nya infinner sig.
Gamla foton dyker upp, liksom minnen. En del flammar upp och brinner. För en sista gång.
Det är över nu. I alla fall helt snart.
Något nytt tar vid.
Barnen prövar gränserna mot varandra, och ilska flammar upp, som eldslågor slår de mot varandra. Men i nästa stund leker de harmoniskt och finner nya sätt att vara tillsammans. De lever och lär, precis som jag, som vi alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar