Jag såg mig själv befria mig från ett tjockt skal. En slags kroppskostym sprack upp. Det var ett skydd jag trodde jag behövde, så länge jag gick runt med de föreställningar som inte var jag. Inuti det omslutande lagret finns mitt sanna jag. Den jag är ämnad att vara i mitt gudomliga syfte här på Jorden.
Det verkar sant att den extra kroppsvikt jag gått omkring med hör till det yttre skyddet, kostymen som inte är jag. Inuti finns en slankare version av min kropp. Jag dömer inte tjock eller smal som sämre eller bättre, jag berättar bara det som känns.
Plötsligt minns jag hur jag 2006 bad om att endast få vara ett "Guds verktyg". Det var då min enda vilja och jag bad om det så hett.
När jag var något yngre var önskan att bli "mitt allra bästa jag". Vad det nu var, visste jag inte riktigt, men ser nu att bönen var densamma.
Nu ser jag med ens så klart - jag är här för att leva som Kärleken Själv, som förebild - helt befriad från det som inte är mitt sanna jag: energier och dess tankeformer som jag ärvt eller lärt in.
I lurarna kommer Snow Patrols "Open your Eyes". Så lägligt, som på beställning.
"I want so much to open your eyes
Cos I need you to look into mine
Tell me that you'll open your eyes
Tell me that you'll open your eyes"
Tårar och skratt kommer samtidigt. Av befrielse.
Yes! Gissa om jag är redo att leva som den högsta/bästa versionen av mig själv. Det gör jag när jag och Livet är ett. När det inte finns något jag i separation. När jag fullständigt överlämnat mig till Livet Självt och låter det få komma till uttryck genom mig, genom min unika form!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar