Världen är trött idag. Jag kan känna det i min kropp.
Lugnet efter stormen. Efter fotbollsmatchen, efter grälet, efter dagar av puls,efter en hektisk semestervecka.
Det är en händelserik sommar så här långt. Och omvärlden svarar med trötthet. Men läkning sker när gammal mark rämnar och ny jord spricker fram.
Jag omfamnar tröttheten, slutar göra motstånd. Då märker jag att den är behaglig att vila i, att krypa in i, som en björn kryper in i sin grotta.
Vilan är viktig. Det är då vi växer, integrerar, reflekterar. Vi vilar och plötsligt når vi full klarhet.
Det är så skönt att stiga på sömntåget i full medvetenhet. Vilka mirakel öppnar jag upp för i den medvetna vilan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar