Sinnet vill göra motstånd mot det mesta. Just nu är det förstås värmen. Det separerade sinnet har en mängd åsikter kring hur jag ska klara av hettan. Sinnet skapar problem kring att vi inte bor nära en strand, inte har bil, att vi har en baby som behöver skyddas från solen och så vidare. Egot tycker absolut att det är en god idé att göra motstånd mot det som är. Men vad vinner jag på det? Ingenting, bara en fortsatt garanterad plats i min offerkofta.
Men... när jag bara tar emot livet som det är blir hettan inget problem längre. Allt jag känner för hettan tillåter jag mig att känna. Alla orostankar kring hur bebisen mår i värmen tillåter jag mig själv att ha. Jag är närvaron som omsluter dem, och de lugnar sig omedelbart.
Nu när vi är hemma i stan kan vi faktiskt välja att vara inomhus mitt på dagen, de dagar vi inte åker och badar. När jag helt närvarande i nuet bara möter det torra knastrande gräset under mina bara fötter kan jag välja att uppleva det till fullo, som precis vilken annan upplevelse som helst i universum. Jag fördömer den inte och därmed känns den inte negativ.
Jag förfasar mig inte över de torra skrumpna blåbären, över den heta brännande solen. (Det finns ju dessutom skugga!) Samtidigt kan jag iaktta babblet från sinnet om att något annat vore bättre. "Tänk om jag ändå vore vid havet igen... om det bara kunde bli lite svalare.... Om.... om...."
Just nu är det så här. Så länge jag gör motstånd har jag ett problem, tar jag emot allt som det är omvandlas allt till en mjuk härlig energi. Bliss.
Livet är som det är. Barnen har inga som helst problem med värmen. Sonen konstaterar bara att han behöver dricka mer och gärna "vill skölja huvudet i något kallt" när vi kommer in.
På kvällen tar vi till och med en joggingrunda, de tre äldsta barnen och jag. Det är varmt, men ganska skönt faktiskt. Tankarna kring värmen har lugnat sig, och värmen är som den är.
Säkert kommer jag börja frysa igen, om några veckor. Och vad kommer tankarna säga då? "Tänk om det ändå vore varmt som i somras.."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar