Att hitta guldet

En alkemist förvandlar något oädelt till guld.

Det jag sysslar med just nu är att se guldet i var och en, närvaron som alltid finns där bakom. Jag ser gåvan varje barn, varje människa, ger mig med sin blotta existens. När jag varseblir något som oädelt kan jag ändå känna ändå in guldet/ljuset i medmänniskan, samtidigt som jag håller utrymme inom mig för det "oädla". Jag minns att allt som jag inte varseblir som guld är mitt att förvandla. Allt som känns är mitt. Osköna, obekväma känslor som triggats igång av omgivningen är mina. När jag ser allt som guld är jag hemma. 

Det gäller att hitta guldet. Det finns alltid där, i alla upplevelser, alla energier som möts till fullo omvandlas till guld. Om vi tar emot allt, precis allt, på det här viset finner vi gåvorna. 

Det här är riktigt spännande. Jag går på upptäcktsfärd: Var har jag ännu inte hittat guldet? Vilka sidor har jag svårt för hos andra?

Ett av mina barn fokuserar mycket på sina symtom: ”Jag har nog en sticka i foten. Det gör fortfarande ont där jag brände mig igår. Jag har ont i en punkt i magen. Vad är det här för en prick?” Det här visar hur ofri jag fortfarande är med mig själv i mitt analyserande av kroppens symtom. Jag blev fördömd för detta när jag var barn. Jag hade kompisar som kallade mig för hypokondriker när jag ständigt frågade varför jag eller någon annan hade ont eller blev förkyld. Idag kan jag se att jag någonstans inom mig visste att det finns en orsak till alla symtom. Och då pratar jag inte om virus och bakterier. Någonstans på vägen började jag började jag göra mig själv till ett "fel" för att jag höll på så här, och därför är jag ofri när mitt barn uppvisar samma sak. Orsaken till symtom finns alltid i sinnet, och jag tror att jag djupt i mig själv var medveten om detta, men omgivningen matchade inte det synsättet, så jag började fördöma mig själv. 

Men det här är ju en gåva! Det är guld! Om jag tillåter mig helt och hållet att använda denna gåva… vad kan jag bidra med till min egen och världens helande?

Ett annat barn vill styra och ställa, vara med och bestämma i allt, veta precis vad vi vuxna pratar om. Jag kan uppleva detta som störande. Barnet ger sig inte om det inte får som det vill. Kontrollbehov,  lägger sig i. Det här är en skuggsida. Det handlar bara om mig själv. Jag känner den fullt ut och omfamnar med kärlek.

Jag finner guldet. Energin är mjuk, ljuvlig, sagolik...