Varandets orsakslösa glädje

När världen förlorade den mening den haft för mig, i samband med att kroppen var coronasjuk (se förra inlägget) verkade jag också tillfälligt tappa glädjen. Lilla egot söker ju lyckan genom att sträva utåt, utåt: nytt, nytt… vad är nästa grej, vad ska hända sen? Vilka nya äventyr ska komma till mig? Som om lyckan ligger där framme i tiden, vid nästa nymåne – ett nytt projekt, en ny plats, nya människor!

Min upplevelse är att viruset påvisades hos mig samtidigt som jag städade i mig själv (jag delar inte den gängse synen att jag drabbades av något). Förutom att radera gamla besvikelser och händelser  -ett jättefragment av den jag varit -, plockade jag också bort det illusoriska jaget som söker något i världen, vilket är densamme som säger till barnen: ”vad ska du bli när du blir stor?” Som om vi hela tiden måste tänka framåt, på skolan, hur barnen ska klara sig, vad de ska jobba med… 

Men barnen är redan. Vi behöver inte lägga hela framtiden i famnen på dem och förmedla att de måste bli någon. Varför ska vi önska att ett barn är något annat än det är, här mitt framför näsan på oss!? Vi alla är. Vi är de vi är, här och nu.

Men - det är en sak att säga att vi ska leva helt i nuet. Det är en helt annan att verkligen göra det. Det är enkelt, men kanske inte helt lätt!

Jag som studerar En kurs i mirakler och gör dess arbetsbok (som är en av Kursens delar) märker ofta att lektionerna är perfekt ordnade för att komma framåt i utvecklingen (eller rättare sagt avvecklingen, avprogrammeringen).

När jag var som mest nollställd, men även ledsen, under återhämtningen efter covid-19, kom lektion 190 som en varm gåva: ”Jag väljer Guds glädje istället för smärta”. Att upprepa denna mening under dagen var som att sjunka in i en mjuk famn, djupare in i mig själv – och visst kunde jag äntligen känna den välbekanta glädjen spira inuti, som en av vårens groddar som slagit rot, och nu ville vända sina första blad mot solen.

”Den värld du ser gör ingenting. Den har inga verkningar överhuvudtaget. Den representerar bara dina tankar. Och den kommer att förändras helt när du bestämmer dig för att ändra ditt sinne, och väljer Guds glädje som det som du verkligen vill ha.”

Glädjen har ingenting att göra med något i världen, något som jag laddar med mening. Den sanna glädjen bara är, och har inget alls att göra med att jag får dricka mitt kaffe hemma ensam i sängen, om jag är med familj eller vänner, om min bok blir utgiven eller om min kropp springer fort över världens vackraste ängar eller skogsgläntor. Den sanna glädjen bara är, och har ingen orsak.

Vi strävar efter att få eller uppnå något i världen för att vi vill känna glädje. Men vi kan vända oss till glädjen först!

Nu när världen förlorat den mening den tidigare hade för mig låter jag Gud skriva sin mening på den: ”Låt mig se den här världen med dina ögon – inte mina!” Det jag ser blir bara vackert och hoppfullt, eftersom glädjen strålar inifrån och ut.

Efter corona noterar jag att inget jag gör verkar viktigare än något annat. Allt är neutralt. (Med undantag för de fysiska behoven mat och sömn.) Förut kunde det kännas viktigare att vara hemma än att jobba till exempel, eller att fika istället för att städa.

När mina krafter återvände märkte jag att jag glömde bort att titta på klockan när arbetsdagen började lida mot sitt slut. Det hade liksom ingen betydelse var jag befann mig. Arbete eller ledig tid – allt innefattas ju av varandet! Varför skulle jag önska mig bort från nuet!? Städning som jag suckade över bara hände av sig självt…! Den som tyckte städning var tråkig finns inte kvar här längre. Städandet bara sker, genom mig. Det bara händer, utan egots suckande. Om jag inte tänker att jag blir trött av att städa toaletten eller att sopa grus efter barnen så blir jag ju inte heller trött.

Just nu ritar min treåring sin första spretiga katt på fem ben, med vasst ansikte och jag behöver inte göra något annat än att bara uppleva det. Förr kom det så mycket tankar kring barnens bildskapande, ofta bedömande och kommenterande, babbel om konstnärsbegåvning eller brist på sådan… Så där som egot håller på: "Var i framtiden, där du kan bli någon!" Det är själva separationen som talar. Om du vill stanna kvar i separation, tänk bara framåt eller bakåt, under-eller överordna dig, och framförallt – bedöm och döm allt!

Jag vet vad jag väljer. Varandets orsakslösa glädje.