· Varför kommer det så mycket tårar efter att vi helhjärtat
bett om att släppa gamla mönster?
¤ Du kan se tårarna som en
rening, som att de sköljer bort det du inte ska ha kvar. Du detoxar gamla illusioner.
När du gråter efter att ha släppt upplevelsen av att till exempel bli lämnad och
bortvald så blir det tydligt att du faktiskt aldrig blivit lämnad, du känner in ettheten
under allt, och du märker också snart att det är självaste illusionen av att
bli lämnad som lämnar dig eller självaste illusionen av att bli bortvald
som väljer bort dig – inget annat. Den kan inte stanna när du lämnat den
till Ljuset! Kärleken Själv kan dock aldrig lämna dig, och du kan inte lämna
den. Du Är Kärleken Själv!
·
Även när jag gråter som en skvalande kran och sorgen
är så stark att jag tror jag ska dö…
¤ Ja, det kan kännas riktigt djupt och tungt, och det är bra att det kommer upp så mycket. All sorg härstammar från den allra
första – och enda – konflikten. Du vet vilken, eller hur? Att tro sig vara
separerad från Gud/Kärleken/Sig Själv, förstås. Acceptera sorgen, andas igenom
den, precis som du gör. Låt den vrida och vända på kroppen, följ bara med. Det
kan kännas som en döende-process, som du säger, men återigen: det är illusion
som lämnar. Lita bara på processen.
·
Jag brukar upprepa: ”Jag litar på Gud”, även om
jag verkar tappa Närvaron när det gör som mest ont.
¤ Du är van att gå igenom starka
känslor, och du klarar alltid mer än du tror. Även om du vet det här, så kan
smärtan – med de tankemönster som ingår – göra att du glömmer bort att det inte
är personen eller omständigheterna som triggat dig som orsakat smärtan. De
separationstankar som släpper kan skrika högt innan de ebbar ut. Det kan bli riktigt turbulent inuti om mycket kommer upp på samma gång. Och visst
händer det att dina samtalsklienter inte tyckt att de helande samtalen hjälper
eftersom de mår "sämre" precis efteråt, än före samtalet. Men det är för att de mitt i smärtan
glömmer bort vad du sagt till dem: att det är vanligt att en utrensning sker 1-2 dagar
efter (ibland mer). När känslorna stormat klart blir det lugnt. Till en
början är det som att ha rört upp sand ur botten av ett vattenglas. Nu kan det
passa bra med ett av dina favoritcitat?
·
Ja!
”When you're feeling you're healing.” Det var Matt Kahn som sa så.
Men jag tror jag har två ”dilemman” till jag
skulle vilja vända på idag, och det är ”ohörd” och ”inte sedd”.
¤ Javisst! Vi kan börja med ”ohörd”.
Du uttrycker dina känslor och tankar men känner dig inte hörd (av någon person
utanför dig själv). Vänd dig inåt. Hur känns det i kroppen när du inte blir
hörd? Känn efter… Andas in i känslan. Kan
du acceptera känslan som kommer, fullt ut? Säg bara JA till känslan och låt den
vibrera klart… Kommer det i stället motstånd? Se om du kan acceptera
motståndet? När du accepterat den känslan eller de känslorna som hängde ihop
med ”ohörd” kan du vända dig inåt ännu djupare, omfamna dig själv och säga
högt: ”Jag hör dig”, ”Gud hör dig”, ”Jag hör Gud”, ”Jag lyssnar, Gud lyssnar”, ”Jag är alltid här för dig.” Du behöver både acceptera och känna känslan, omfamna
dig själv och låta dig uppslukas av Kärleken/Ljuset inom dig. Budskapet här är
att när du trott att du inte blivit hörd är det för att du inte lyssnat på dig själv.
Om du lyssnar på vad ditt hjärta kommunicerar, tar emot det och följer det så visar
du att du verkligen hört. Du kommer att märka att det då har ingen eller mycket
liten betydelse om "andra" verkar höra dig eller inte! Men för dig är det också så
att tystnad talar högre många gånger. Du kan ha en tendens att tala för att få
uppmärksamhet. Det här kommer inte från Kärleken Själv. Tona in på det ordlösa,
lyssna på tystnaden och känn in om du ska uttrycka något. Du kommer båda höra
och känna dig hörd, och när du verkligen lyssnar på det här viset så blir du
också lyssnad på.
Du ville också titta djupare på ”inte sedd”. Det här kan handla om att inte bli sedd som den du är, eller att du upplever att andra projicerar på dig, gör sina egna tolkningar om dig via sina ego-filter. (Kom dock ihåg att det inte finns ”några andra” – alla är du..) Det är inte så väldigt många som verkligen ser varandra i världen, om vi ska prata om att se bortom kroppen och egots ständigt dömande tankeverksamhet. Du har en längtan efter att bli sedd som den du är, samtidigt så kan det kännas lite otäckt. Du kan acceptera och möta de känslor som kommer upp kring att inte vara sedd, som jag beskrev kring ”ohörd” nyss. När du lämnat den gamla illusionen om att inte vara sedd så kommer du att känna att du aldrig varit osedd. Det är det falska seendet som nu har blivit synligt, vi synar det nu med Kärlekens ögon (som är det sanna seendet), och märker att vi ser intet. När du nu ser dig själv och andra endast med Kärlek så ser du bortom formen, bortom egots spel med brist, sjukdom, död och annat elände (som aldrig existerat). Om du inte känner dig sedd – vidga ditt eget seende! Om du väljer att se dig själv, dina bröder och systrar bortom formen så påverkar det "alla" för ni är Ett.
¤ Tack för värdefull pratstund! Jag pratar ju med mig själv, med intuitionen, eller mitt högre jag, med Gud…? Det
spelar ingen roll vilken benämning jag använder. Det kan verka som det är två av oss, men vi är ju förenade… Jag
är frågan och svaret i ett. Sändare och mottagare. Människa och Gud.
·
Tack! Följ Hjärtat. Släpp taget om utgången. Lita
på processen. Allt är väl.



❤️🙏❤️
SvaraRadera