Lita på processen. Allt är väl.

·        Varför kommer det så mycket tårar efter att vi helhjärtat bett om att släppa gamla mönster?

¤ Du kan se tårarna som en rening, som att de sköljer bort det du inte ska ha kvar. Du detoxar gamla illusioner. När du gråter efter att ha släppt upplevelsen av att till exempel bli lämnad och bortvald så blir det tydligt att du faktiskt aldrig blivit lämnad, du känner in ettheten under allt, och du märker också snart att det är självaste illusionen av att bli lämnad som lämnar dig eller självaste illusionen av att bli bortvald som väljer bort dig – inget annat. Den kan inte stanna när du lämnat den till Ljuset! Kärleken Själv kan dock aldrig lämna dig, och du kan inte lämna den. Du Är Kärleken Själv!

·         Även när jag gråter som en skvalande kran och sorgen är så stark att jag tror jag ska dö…

¤ Ja, det kan kännas riktigt djupt och tungt, och det är bra att det kommer upp så mycket. All sorg härstammar från den allra första – och enda – konflikten. Du vet vilken, eller hur? Att tro sig vara separerad från Gud/Kärleken/Sig Själv, förstås. Acceptera sorgen, andas igenom den, precis som du gör. Låt den vrida och vända på kroppen, följ bara med. Det kan kännas som en döende-process, som du säger, men återigen: det är illusion som lämnar. Lita bara på processen.

·         Jag brukar upprepa: ”Jag litar på Gud”, även om jag verkar tappa Närvaron när det gör som mest ont.

¤ Du är van att gå igenom starka känslor, och du klarar alltid mer än du tror. Även om du vet det här, så kan smärtan – med de tankemönster som ingår – göra att du glömmer bort att det inte är personen eller omständigheterna som triggat dig som orsakat smärtan. De separationstankar som släpper kan skrika högt innan de ebbar ut. Det kan bli riktigt turbulent inuti om mycket kommer upp på samma gång. Och visst händer det att dina samtalsklienter inte tyckt att de helande samtalen hjälper eftersom de mår "sämre" precis efteråt, än före samtalet. Men det är för att de mitt i smärtan glömmer bort vad du sagt till dem: att det är vanligt att en utrensning sker 1-2 dagar efter (ibland mer). När känslorna stormat klart blir det lugnt. Till en början är det som att ha rört upp sand ur botten av ett vattenglas. Nu kan det passa bra med ett av dina favoritcitat?

·         Ja! ”When you're feeling you're healing.” Det var Matt Kahn som sa så.

Men jag tror jag har två ”dilemman” till jag skulle vilja vända på idag, och det är ”ohörd” och ”inte sedd”.

¤ Javisst! Vi kan börja med ”ohörd”. Du uttrycker dina känslor och tankar men känner dig inte hörd (av någon person utanför dig själv). Vänd dig inåt. Hur känns det i kroppen när du inte blir hörd? Känn efter…  Andas in i känslan. Kan du acceptera känslan som kommer, fullt ut? Säg bara JA till känslan och låt den vibrera klart… Kommer det i stället motstånd? Se om du kan acceptera motståndet? När du accepterat den känslan eller de känslorna som hängde ihop med ”ohörd” kan du vända dig inåt ännu djupare, omfamna dig själv och säga högt: ”Jag hör dig”, ”Gud hör dig”, ”Jag hör Gud”, ”Jag lyssnar, Gud lyssnar”, ”Jag är alltid här för dig.” Du behöver både acceptera och känna känslan, omfamna dig själv och låta dig uppslukas av Kärleken/Ljuset inom dig. Budskapet här är att när du trott att du inte blivit hörd är det för att du inte lyssnat på dig själv. Om du lyssnar på vad ditt hjärta kommunicerar, tar emot det och följer det så visar du att du verkligen hört. Du kommer att märka att det då har ingen eller mycket liten betydelse om "andra" verkar höra dig eller inte! Men för dig är det också så att tystnad talar högre många gånger. Du kan ha en tendens att tala för att få uppmärksamhet. Det här kommer inte från Kärleken Själv. Tona in på det ordlösa, lyssna på tystnaden och känn in om du ska uttrycka något. Du kommer båda höra och känna dig hörd, och när du verkligen lyssnar på det här viset så blir du också lyssnad på.

Du ville också titta djupare på ”inte sedd”. Det här kan handla om att inte bli sedd som den du är, eller att du upplever att andra projicerar på dig, gör sina egna tolkningar om dig via sina ego-filter. (Kom dock ihåg att det inte finns ”några andra” – alla är du..) Det är inte så väldigt många som verkligen ser varandra i världen, om vi ska prata om att se bortom kroppen och egots ständigt dömande tankeverksamhet. Du har en längtan efter att bli sedd som den du är, samtidigt så kan det kännas lite otäckt.  Du kan acceptera och möta de känslor som kommer upp kring att inte vara sedd, som jag beskrev kring ”ohörd” nyss. När du lämnat den gamla illusionen om att inte vara sedd så kommer du att känna att du aldrig varit osedd. Det är det falska seendet som nu har blivit synligt, vi synar det nu med Kärlekens ögon (som är det sanna seendet), och märker att vi ser intet. När du nu ser dig själv och andra endast med Kärlek så ser du bortom formen, bortom egots spel med brist, sjukdom, död och annat elände (som aldrig existerat). Om du inte känner dig sedd – vidga ditt eget seende! Om du väljer att se dig själv, dina bröder och systrar bortom formen så påverkar det "alla" för ni är Ett.

¤ Tack för värdefull pratstund! Jag pratar ju med mig själv, med intuitionen, eller mitt högre jag, med Gud…? Det spelar ingen roll vilken benämning jag använder. Det kan verka som det är två av oss, men vi är ju förenade… Jag är frågan och svaret i ett. Sändare och mottagare. Människa och Gud.

·         Tack! Följ Hjärtat. Släpp taget om utgången. Lita på processen. Allt är väl.