Egentligen har vi bara en relation – den vi har med Gud.
I den här världen – där de flesta glömt bort att vi är ett
med Gud, den sanna Livs-och Kärlekskraften - söker vi förgäves, i blindo, efter
den sanna Kärleken… utan att veta vad det är vi söker, eftersom vi glömt! Vi söker
i en partner, i relationer, men också i jobb, resor, mat, upplevelser eller
annat från världens smörgåsbord. Det knepiga är att ju mer vi söker kärlek och
lycka utanför oss själva desto längre bort verkar vi komma från den. Vi söker
på fel ställe. Vi söker egentligen i en illusion eftersom vi endast tycks varsebli
något som redan är överspelat. ”Jag ser bara det förgångna.” (lektion 7, En
kurs i mirakler)
Vi inleder så kallade speciella relationer där vi
önskar att vår partner ska ge oss allt det egot, och vårt inre barn vill. Vi
har förväntningar eller krav på att hon eller han ska vara på ett visst sätt, möta
oss på det sätt vi (egot) vill, och kanske saknat hela vårt liv. Vi har skapat
en prydlig ram och vill att vår kära ska passa in där. Gör hon inte det
uppkommer besvikelse eller irritation. Vi söker att förena oss med varandra
fysiskt, men sann förening, enhet, sker endast med Gud. ”I den oheliga
relationen är det inte den andres kropp man försöker förena sig med, utan med
deras kroppar som inte är där.” I det här skedet kan vi verkligen se många relationskrig
utspela sig mellan det sårade feminina och det sårade maskulina.
Vi börjar ha medvetna relationer där vi söker vila i nuet och ser hur vår partner speglar våra sår, så att vi kan börja ta hand om dem. Vi börjar förstå att vår partner inte orsakar oss något när vi blir triggade. I en medveten relation börjar vi kunna göra upp med vårt förflutna.
En helig relation är en relation där båda tar ansvar
för sitt eget liv och förlåter sig själva för det partnern speglar. Vi väljer
att se det vackra, heliga i varandra. Nuet, det Heliga Ögonblicket är vad man väljer, igen och igen. Vi närmar oss en gudomlig relation.
En gudomlig relation är en relation där båda fullt ut
valt, och lever med Gud som Den Ende och endast i denna Kärlek möter sin
partner. Man upplever etthet, oneness, för de Gud sammanfogat som ett kan egot inte åtskilja.
”Friendships do not satisfy us unless they are rooted in
mutual love for the Lord. Our human wish for loving understanding from others
is in reality the soul’s desire for unity with God. The more we seek to satisfy
that desire outwardly, the less likely we are to find the Divine Companion.”
Sri Sri Paramahansa Yogananda
Bortom tiden tar ”hon” oss hem, den gudomligt feminina kraften (som står närmast Gud) lysande, skimrande, uppfylld inifrån. I vårt fulla mottagande växer och expanderar det heliga uppdraget från Gud.
Fullt sedda av Gud - hela och kompletta och med tomma
händer; alla illusioner släppta.
Det går inte längre att ha en kärleksrelation där vi söker
relationen i stället för Gud. Om en väljer Gud fullt ut, behöver den
andre också göra det.
”Remember that it is almost impossible to have lasting
relationships with those who are NOT on this Path. If we don’t share a MUTUAL
DEVOTION to God (mutual eagerness to UNDO our personal body identity) we will
each pursue SEPARATE GOALS.” Nouk Sanchez
Förbi är tiden när den sårade maskulina fick härska med
kontroll och våld och den sårade feminina gömde sig, kröp ihop, slog ned
blicken eller försökte anpassa sig. Nu har "hon" läkt, stigit upp, lämnat "honom". Det är nu omöjligt att äta av ”hennes”
energi. När det feminina väljer Gud fullt ut finns ingen energi som kan krossas
eller sugas upp, bara att följa. De som är redo att följa, kommer att
följa. Guds Kärlek är evig, oändlig. Den vill bara utsträcka sig.
Helt i linje med det unika gudomliga uttrycket, sprunget ur den gudomliga intuitionen, den Helige Ande, i Nuet, tar jag nu mina steg.
Det ytliga livet är över. Det gudomliga djupet omsluter mig,
i evighet. Så är det.
Nu är det du och jag - Gud. Tacksamheten har inga gränser.



<3 "Tacksamhet har inga gränser!" Precis så vill jag också leva! <3
SvaraRadera