Gudomliga relationer

Egentligen har vi bara en relation – den vi har med Gud.

I den här världen – där de flesta glömt bort att vi är ett med Gud, den sanna Livs-och Kärlekskraften - söker vi förgäves, i blindo, efter den sanna Kärleken… utan att veta vad det är vi söker, eftersom vi glömt! Vi söker i en partner, i relationer, men också i jobb, resor, mat, upplevelser eller annat från världens smörgåsbord. Det knepiga är att ju mer vi söker kärlek och lycka utanför oss själva desto längre bort verkar vi komma från den. Vi söker på fel ställe. Vi söker egentligen i en illusion eftersom vi endast tycks varsebli något som redan är överspelat. ”Jag ser bara det förgångna.” (lektion 7, En kurs i mirakler)

Vi inleder så kallade speciella relationer där vi önskar att vår partner ska ge oss allt det egot, och vårt inre barn vill. Vi har förväntningar eller krav på att hon eller han ska vara på ett visst sätt, möta oss på det sätt vi (egot) vill, och kanske saknat hela vårt liv. Vi har skapat en prydlig ram och vill att vår kära ska passa in där. Gör hon inte det uppkommer besvikelse eller irritation. Vi söker att förena oss med varandra fysiskt, men sann förening, enhet, sker endast med Gud. ”I den oheliga relationen är det inte den andres kropp man försöker förena sig med, utan med deras kroppar som inte är där.” I det här skedet kan vi verkligen se många relationskrig utspela sig mellan det sårade feminina och det sårade maskulina.

Vi börjar ha medvetna relationer där vi söker vila i nuet och ser hur vår partner speglar våra sår, så att vi kan börja ta hand om dem. Vi börjar förstå att vår partner inte orsakar oss något när vi blir triggade. I en medveten relation börjar vi kunna göra upp med vårt förflutna.

En helig relation är en relation där båda tar ansvar för sitt eget liv och förlåter sig själva för det partnern speglar. Vi väljer att se det vackra, heliga i varandra. Nuet, det Heliga Ögonblicket är vad man väljer, igen och igen. Vi närmar oss en gudomlig relation.

En gudomlig relation är en relation där båda fullt ut valt, och lever med Gud som Den Ende och endast i denna Kärlek möter sin partner. Man upplever etthet, oneness, för de Gud sammanfogat som ett kan egot inte åtskilja.

”Friendships do not satisfy us unless they are rooted in mutual love for the Lord. Our human wish for loving understanding from others is in reality the soul’s desire for unity with God. The more we seek to satisfy that desire outwardly, the less likely we are to find the Divine Companion.” Sri Sri Paramahansa Yogananda

Bortom tiden tar ”hon” oss hem, den gudomligt feminina kraften (som står närmast Gud) lysande, skimrande, uppfylld inifrån. I vårt fulla mottagande växer och expanderar det heliga uppdraget från Gud.

Fullt sedda av Gud - hela och kompletta och med tomma händer; alla illusioner släppta.

Det går inte längre att ha en kärleksrelation där vi söker relationen i stället för Gud. Om en väljer Gud fullt ut, behöver den andre också göra det.

”Remember that it is almost impossible to have lasting relationships with those who are NOT on this Path. If we don’t share a MUTUAL DEVOTION to God (mutual eagerness to UNDO our personal body identity) we will each pursue SEPARATE GOALS.” Nouk Sanchez

Förbi är tiden när den sårade maskulina fick härska med kontroll och våld och den sårade feminina gömde sig, kröp ihop, slog ned blicken eller försökte anpassa sig. Nu har "hon" läkt, stigit upp, lämnat "honom". Det är nu omöjligt att äta av ”hennes” energi. När det feminina väljer Gud fullt ut finns ingen energi som kan krossas eller sugas upp, bara att följa. De som är redo att följa, kommer att följa. Guds Kärlek är evig, oändlig. Den vill bara utsträcka sig.

Helt i linje med det unika gudomliga uttrycket, sprunget ur den gudomliga intuitionen, den Helige Ande, i Nuet, tar jag nu mina steg.

Det ytliga livet är över. Det gudomliga djupet omsluter mig, i evighet.  Så är det.

Nu är det du och jag - Gud. Tacksamheten har inga gränser.