När kärnsår (core wounds) aktiveras är det som att något ruckats, som om kroppens och själens vibrationer eller omloppsbanor är i obalans. Ett skav; en smärta, att inte vara helt på plats i sig själv.
Healing pågår.
Energifältet balanseras om jag bara är helt medvetet närvarande
i mig själv och ser på vad som verkar hända. Det är av stor vikt att betrakta
det som tycks ske tillsammans med Jesus eller annan gudomlig mästare eller inre
gudomlighet. Se, bara se… Vad sinnet och känslorna håller på med har ingen som
helst betydelse, vi behöver bara se! Egentligen är själen inte alls i obalans,
men ett obehag uppkommer när de olika kropparna justeras för att hamna i samklang
med vårt sanna jag, det vill säga själen. Vad annat kan jag kalla det än
healing? Helande sker inte när vi söker göra förändringar i det yttre, genom
att följa med i egots alla historier eller genom att med egot svara på frågan ”Varför?”
(som också kommer från egot). Vi kan följa med i historierna där egot pratar
med sig själv eller vi kan överlämna oss till processen, till den gudomligt
perfekt ordnade processen!
Rädslan att bli lämnad kan tidigare ha lett till att vi anpassade oss till andra, och körde på så vis över våra egna gränser. Vi försökte vara som andra ville eftersom vi annars riskerade att stå utanför i kylan. Vi har gjort oss oumbärliga för att vara någon, för att bli älskade, sedda och bekräftade. Detta sköljs nu bort – obarmhärtigt – med stora snabba vågor - om vi överlämnar oss och inte klamrar oss fast i egots loop. Det kan kännas som att dö när vi släpper taget. Det är egots rädsla du känner. Medberoende-egot knäcks och löses upp.
Surrender...
Du går din väg nu. Trots att du kanske blir anklagad och lämnad, bortstött och avvisad, kan du inte ljuga för dig själv längre. Du behöver göra det du känner är rätt, eftersom din själ kallar så starkt på dig. Andra skriker kanske att du gör fel, att du har fel, att du gör dem illa!
Styrkan du besitter är magnifik. Kom ihåg att du i avvisande
alltid blir gudomligt beskyddad, och att separation är en förberedelse. Inget
sker av en slump. Det som verkar hemskt och vedervärdigt och som egot skriker
är en mardröm håller ett frö av din gudomliga blomstring.
Du är en vägvisare, en stigfinnare – en sann banbrytare! Du går där ingen gått förut. Vik dig inte en
millimeter för omvärlden. Fortsätt bara framåt. Blir du anklagad säger det
inget om dig, däremot berättar det om hur du speglar andras sår, deras egna
fördömanden.
Även om det gör ont fortsätter du bara framåt, även om du blir lämnad igen, och igen. När du går till Gud, till det allomfattande Ljuset, den Villkorslösa Kärleksflamman, banar du väg för andra.
Inget behöver sökas i världen.
Kom ihåg att när övergivenhetssmärtan sticker och bränns
inom dig betyder det att illusionen om övergivenhet lämnar dig.
Du är inte övergiven – det är illusionen som överger dig!
Det är precis det du vill! Du vill inte leva kvar i en
illusion där du tror att du kan bli lämnad. Det är din gamla verklighet, där du
verkligen inte behöver hänga kvar.
De narcissistiska egon du haft i din närhet kan också brytas
när du reser dig upp och lämnar dem! De må ryta, vråla och försöka få dig
tillbaka, baktala dig eller förbanna dig, men du har slutat lyssna. De kanske också
använder sin lenaste röst, men du vet att du nu följer din själ och omöjligt
kan gå tillbaka till ditt gamla sätta att vara, tänka och fungera!
Den gudomligt feminina energin kommer igenom hos både kvinnor och män. Du som läser detta hör med stor sannolikhet till denna kraftiga våg, eller puls av kraft, som nu transformerar inifrån och ut. The divine feminine är alkemisten som, genom att välja gudomlig kärlek – no matter what – och helt utan att veta vad hon ”får” i världen, står för den banbrytande kraften. Du banar väg och tar andra med dig när du går hem till Gud.
Du är vägvisaren som inte själv ser vägen, men när du börjar
gå i full tillit till att Gud håller dig och du är hans verktyg, då ser du
vägen; du är vägen. Vägen, sanningen och livet.
Du börjar Leva Som Kärleken Själv.
Let it all go. Let God.




Tack. Så Är det. Tillsammans går vi varandra Hem…
SvaraRadera