Det finns bara en väg

"Idag är den dag då du ska sjunga vilda sånger om äventyr, låta din ande sväva och din glädje utsträckas i oändlighet." 

Jonathan Lockwood Huie

Det finns bara en väg. Min väg. 

Du har din väg. Alla har sin egen individuella väg, och vi är precis där vi ska vara på vägen just nu. 

I tiden kan det verka som att vi gör val. Men allt är redan förbi, överspelat. 

Ibland drömmer jag sanndrömmar, och det händer att jag omedelbart känner igen människor första gången jag träffar dem. Jag bara vet att jag och vissa människor har något att uträtta ihop. Som om vi har ett slags själskontrakt.

Hur kan jag veta vad som skall komma? Mitt svar, som är förenligt med En kurs i mirakler, är att det redan har hänt. 

Jag har länge vetat att jag kommer att bo på en viss plats. Varför har jag fått veta det innan det sker? Kanske för att jag behövt utveckla tillit? Eller är jag så pass mycket utanför tiden att jag får en helikopterförares överblick? Jag är hursomhelst en ivrig själ som inte alltid har fattat det här med att vänta. 

Ibland har mina framtidsvisioner givit tröst. Som när jag efter en tid av desperation fick se mitt kommande barn. 

Innan de tre äldsta barnen föddes hade jag redan deras namn. Som om de redan fanns hos mig. Ibland får jag tydligen se delar av filmen i förväg. Förr var dessa bilder förvirrande för mig eftersom jag hade en känsla av att vara i tiden, men samtidigt utanför den. På senare tid vet jag att det är precis så. Jag verkar vara här och det verkar högst verkligt, men likväl är jag fortfarande Hemma där jag alltid varit. 

Finns det val? Det är en fråga jag har ställt mig många gånger. Mitt svar nu är både ja och nej. Bortom tiden finns inga val. Varandet är allt som finns, och i varandet uppstår görandet helt av sig självt. När jag vilar i mig själv, i mitt hjärta, vet jag att jag endast har en väg. En enkel och lätt väg. Ibland visar sig "val" jag ska göra som ett pirr i kroppen eller en öppen, expansiv känsla. Det är den inre vägledningen som viskar: "hitåt är det.. kom!"

Men när vi förlorar oss i tiden och alla göromål, verkar det finnas tusen saker att välja mellan, och dessutom får vi för oss att det finns rätt eller fel val - och att vi kan lyckas eller misslyckas. I tiden har vi en tendens att välja med egot. Det enda vi behöver göra då är att välja en gång till. Välja att se på världen inifrån, med Närvarons/ Kärlekens /Guds ögon, istället för att låta egot se på oss och världen utifrån. Väljer jag egots synsätt har genast en obarmhärtig hinna lagt sig över verkligheten och jag ser den inte som den är - den är belamrad av dåtid, framtid och ett evigt dömande. I tiden härskar det separerade jaget som strävar efter kontroll  (smalare kropp, vackrare trädgård, mer, större, bättre...) för att på det sättet försöka nå den trygghet och kärlek som saknas. 

Allt jag gör kan jag välja att göra med Kärlek, medvetet vilande i närvaron. Då saknas inget. Jag är hemma eftersom jag tog den direkta vägen dit. 

"Om jag så väljer, kan jag lämna den här världen helt och hållet. Det är inte döden som gör detta möjligt, utan en förändring av sinnet när det gäller syftet med världen." 

(Ur lektion 226, En kurs i mirakler)

Vi behöver inte dö för att komma Hem. Det enda som behövs är att leva inifrån och ut, istället för utifrån och in. 

Att leva med närvaron i hjärterummet (inifrån) istället för att låta egot styra (utifrån världen) är att vara bortom tiden, samtidigt som den på något drömlikt sätt ändå verkar pågå. 

Jag är tacksam för den väg som leder mig hem, samtidigt som jag vet att jag redan är hemma.