Vad drömmer du om? Vad önskar du uppleva här i vår värld?
Våra drömmar vill visa oss vägen till maximal utveckling här
på vår resa genom livet.
Jag har alltid haft en dröm om att få uppleva sann kärlek, och
att leva ett med den. Leva som kärlek.
När jag blev lite äldre bad jag också om att få vara Kärlekens
(Guds) verktyg här på Jorden. Det var det enda jag önskade mig, om att vara kärlek och sprida den till andra. Livet
var för smärtsamt här, ansåg jag. Vi rusade mest omkring i stress, gjorde oss
själva och varandra illa. Jag förundrades över hur jag kunde uppleva mig själv
som en ensam separat individ. Det måste vara något som blivit fel?
Men hur skulle jag göra för att nå mina drömmar?
Jag blev en sökare, utan karta och kompass. Jag blev
förbannad. Var fanns de ledtrådar jag behövde? Gud kunde väl inte bara sätta
ned mig här utan vägskyltar som visade vägen?
(Idag ser jag att glömskan hade sitt syfte.)
Efterhand klurade jag ut receptet: 1: Följ ditt hjärta och, 2. Möt det du är rädd för tills du slutar vara
rädd. 3. Ta fullständigt ansvar för
ditt liv och förlåt dig själv för dina upplevelser
Jag märkte också att livet helt perfekt ger oss de
lektioner vi behöver utan att vi behöver anstränga oss särskilt mycket.
Att följa hjärtat. Jag kallar det för den inre kompassen. När
jag hör talas om något som är rätt för min utveckling mot kärlek öppnas en rymd
inuti mig. Känslan är expansiv och det kan rusa som sockerdricka inuti. Går jag
emot denna känsla uppkommer frustration. Med mina barn är jag öppen och pratar
om denna inre vägvisare. Barnen nickar, vet mycket mer än mig när jag var i
samma ålder. Äldsta sonen: ”Dansar kompassen polka också, mamma? Det gör min,
när jag verkligen vill något!”
Även om vi inte alltid följer kompassen får vi alla det
vi är rädda för eftersom kärleken vill
att vi ska komma hem.
Men om vi mest sitter hemma och aktar oss för livet kommer
utvecklingen gå långsammare. Men alla vägar bär till Rom… Alla vägar leder så
småningom hem. Det går dock snabbare om vi följer kompassen och går i riktning
mot våra drömmar, det kanske upplevs svårt, men det blir roligare och mer
njutningsfullt också!
När jag tittar tillbaka på mitt liv ser jag att jag fått allting serverat helt perfekt för att släppa mer och mer rädsla. Jag har successivt blivit friare. (Även om det varit sjuhelvetes tufft ibland och jag många gånger önskat checka ut från detta ställe.)
Som barn fick vi inte lära oss att möta våra inre
rädslor och omfamna dem. Istället lärde vi oss att fly eller försöka fixa
till det som är där på utsidan. Vi lärde oss att döma andra, att andra var orsaken till hur vi kände oss, att det fanns en mängd faror därute. När världen utanför alltid är en reflektion av
de föreställningar vi bär. Vi behöver
själva vara den förändring vi vill se i världen. Vill vi att människor ska
vara fria, behöver vi hitta friheten inom oss.
Vi är rädda för att dö. Så vi attraherar in virus, sjukdomar
och död. Möter vi rädslan eller isolerar vi oss med handsprit och klapprande
tänder?
Jag var rädd för att misslyckas med ansvar. Livet svarade
med att ge mig tunga ansvarsuppgifter så jag inte skulle komma undan. Här var
tricket att ta ansvar ändå (eftersom kompassen visade det!), trots rädslan, och omfamna mig själv i skräcken.
Jag kunde inte sätta gränser. Därför attraherade jag in människor
som gick över mina gränser, och jag fick många barn att öva på!
Jag var rädd för att bli misstrodd, så självklart blev jag
det. Istället för att kämpa för att bli förstådd behövde jag sluta att förklara
mig, omfamna rädslan och möta mig själv i förståelse och kärlek.
Jag var livrädd för att bli övergiven. Livet såg till att
jag blev lämnad. Jag flydde in i en ny partners armar. Igen och igen. Till slut
insåg jag att den enda utvägen var att möta den avgrundsdjupa skräcken.
Förlåtelsen har varit en mycket viktig bit för mig för att
komma vidare. Och eftersom andra bara speglat vad jag burit inom mig så är det
mig själv jag förlåtit när jag förlåtit ”dem”.
Du behöver bli det
du vill vara och ha. Vägen dit är att dansa med rädslan. Genom dansen blir du visad vad som finns bortom. Landa där.
Det går inte att hitta det du saknar utanför dig. Det är att söka där det inte finns.
Det du kan känna och uppleva inom dig drar du till dig från omvärlden.
När du inte längre attraherar in en partner från ditt inre
sårade barn, utan från ditt vuxna jag som vilar i självkärlek – vad blir
skillnaden?
När du inte längre tror att du är otillräcklig attraherar du
inte längre situationer där du känner dig bristfällig eller ständigt tycks ha
för lite.
Om någon trakasserar dig – vänd dig inåt och se hur du gör
dig själv illa? Vad säger dina tankar om dig själv? Vad får dig att stanna kvar
i en situation som gör dig illa?
När det kommer tuffa saker i din väg – gläd dig. Du har nu
möjlighet att läka.
Dina drömmar behöver såklart inte se ut som mina. Kanske drömmer du till exempel om att stå på scen? Perfekt. Följ drömmen. Inte nog med att du kommer att göra det du längtat efter, du kommer också helt naturligt att möta rädslor och utmaningar – allt för att du ska befria dig.
Kärleken väntar på dig, och välkomnar dig med öppna armar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar